27 Feb

21:52

You´re my geek - kapitel 20

1kommentarer
Hon harklar sig och dom ögon jag aldrig jag trodde skulle få se igen syns lite under Jessicas ögonlock när hon långsamt och tungt öppnar dom. Mina bästaväns bruna ögon ser trött och groggigt på mig och jag bryter ihop och slänger mig över henne. Hon rosslar till i mitt öra och jag lutar mig bak och ser på henne. Jag kan inte andas och jag vågar inte blicka. Jessica smackar med munnen och öppnar sin torra mun och ser disigt på mig.
- Maya.... hej, kommer tunt och svagt från Jessicas läppar
Dom följande dagarna satt jag som klistrad i stolen bredvid Jessicas säng. Vi pratade och skrattade och varje gång jag var hos henne glömde jag bort den skärande smärtan jag kände i hjärtat varje gång jag såg Alex i skolan. Hur han uppvaktade mig som om jag var en prinsessa när vi låg mellan lakanen sent på nätterna hemma hos honom. Men hur han sen i skolan knappt såg åt mitt hål. Alex hade rivit upp ett hål i mitt hjärta och varje gång vi sågs när himlen blivit mörk var det som om han sydde igen hålet med silkeslen tråd och fick mig att känna mig hel igen. Men när himlen blivit ljus och det är folk omkring är det som om han river los tråden, drar upp hålet i mitt hjärta till dubbelstorlek och strör kristal klara saltkorn i såret. Men Jessica visste ingenting om Alex. Allt jag hade berättat för henne när hon låg i koma, var så mycket svårare nu när hon faktiskt kunde höra var jag sa. Paul och dom pratade vi aldrig heller om, även fast jag visste att Jessica hade sätt mina nya blåmärken på armarna och den lätta skuggan i mitt ansikte efter Rasmus hand. Paul hade kommit på en ny rolig lek, dne gick ut på att Biffen håller mina armar i ett järngrepp bakom min rygg medans Paul eller Rasmus ger mig örfil efter örfil och mitt ansikte blir röd fläckigt av dom hårda slagen och mina tårar. Jag kunde helt enkelt inte berätta för Jessica fast jag visste att hon visste. Veckorna gick och efter två veckor fick Jessica äntligen åka hem. Skratt bubblar upp ur min hals när jag springer genom sjukhus korridoren med Jessica sittandes i rullstolen som vi måste skjusa henne ut i till bilen även fast hon kan gå.
Maria släppte av mig vid busshållplatsen och den gula klt bussen kommer körade mot hållplatsen. Jag kliver in och slänger ner mig i ett sätte. Bussen börjar köra och jag ser hur en gestalt i svart jacka kommer springandes mot bussen. Jag vet inte varför, i vanliga fall skulle jag ha låtsats att jag inte såg personen men jag rusar upp och fram till busschaffören och ber han att stanna. Killen i svart jacka kommer fram och knackar på rutan. Jag vänder mig om och går tillbaka till min plats. Röd i ansiktet av vad jag faktiskt gjort även fast det inte var något pinsamt. Jag sätter in mina hörlurar i öronen och sänker blicken mot mina skor men jag hinner knappast starta musiken förens lurarna drars ur mina öron. Det är Filip som flåsande och leende ser mot mig.
- Hej Maya!
- Hej Filip!
Han sätter sig till rätta bredvid mig och fixar till frisyren lite. Han är alldeles flammig i ansiktet av springmarchen.
- Tack för att du stannade bussen åt mig, ler Filip mot mig
- Lungt...
- Vad ska du göra i stan?
- Glo lite antar jag, se om jag hittar nått.
- Okej, jo du jag har velat prata med dig om en sak. Jag vissade en bild på dig för mamma..
- Varför vissade du en bild på mig för din mamma, avbryter jag men han tystar mig
- Jag vissade en bild på dig för min mamma för jag tycker att du är söt och snäll, och hur som helst så blev hon storm förtjust i dig och har sagt till mig att jag skulle fråga dig om du ville gå på en casting? säger han och ler mot mig. Men jag fattar inte.
-. En casting? Vad är det?
- Jo min mamma jobbar på en modellargentur och hon undrar om du vill gå på en modellcasting för dom. För att bli modell.
Jag tappar hakan. Jag modell? Va nej? Allt är fel på mig? Hur kan jag bli modell, hur kan någon vilja att jag skull vara modell?
- J-jag som modell? Men... jag är inte modell?
- Ne men alltså, du kan ju typ lära dig eller nått? Så vill du gå? Vi kan gå förbi där nu idag och se om du får en tid? Om du vill alltså? Plus du måste ju ha mållsmans tillåtelse men vi kan gå in.
- Eee okej... visst.
You're my geek
Kommentera

26 Feb

23:02

HERREGUD FÖRLÅT MIG

0kommentarer
FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT MIIIG!!
Nästan två veckor sen jag skrev ett kapitel ju. Förlåt! LOVAR att ett nytt kapitel kommer imon.
PUSS!!
Glöm inte att kommentera. Ni kommenterar för lite, dålig stil jag som lägger ner så mycket tid på den här bloggen. Vill ha lite feedback, så kooooommmentera!!!


Jag och Lundberg för ganska länge sen, hittade ingen annan bild,heheh bjuder!
Vardags Babbel
Kommentera

14 Feb

23:24

You´re my geek - kapitel 19

0kommentarer
- Du vet att jag älskar dig va?
Min hjärna slutar fungera, min tunga blir slapp så inga ord kan formas och rummet som innan snurrat stannar upp. Jag drar in ett skälvande andetag och formar lamt läpparna till ett tyst
- va?
- Ja men jag, kan inte vissa det utåt.
- Varför inte?
- Jag bara kan inte, men jag älskar dig.
- Fan för dig, spottar jag ut men rusar ändå fram till sängen och slänger mig ner i den för att kunna trycka mina läppar mot Alex varma och återuppleva natten som jag inte minns.
LÖRDAG!
SÖNDAG!
Hela helgen har jag suttit bredvid Jessicas säng och berättat för henne om min helg. Jag har hållit hennes hand och gråtit och pratat med henne, om festen och om att jag inte minns någonting. Hur jag vaknade upp hos Alex och efter den minneslösa natten och slängde mig på honom på morgen och att min hjärna nu är full av minnen. Att jag hade smygit hem till honom varje kväll hela helgen. Hela helgen, sent på kvällen har Alex händer varit på ställen på min kropp som jag aldrig trodde någon skulle ha sina händer. Min hand kramar om Jessicas fingrar och jag skakar i hela kroppen av mitt hysteriska gråt.
- Jessica... snälla vakna, jag behöver dig, jag behöver dig Jessica.
Men jag får ingen respons.
- Jessica... det har gått snart två veckor, Jessica snälla vakna.. om du inte vaknar, om du dör... då dör jag. Snälla vakna.
Plötsligt hör jag ett rosslande ljud och min suddiga blick drars mot Jessicas ansikte. Det är blekt och hennes blonda hår är skitigt. Vart kommer ljudet ifrån. Jag blicknar och ljudet blir högre och rossligare. Jessicas ansikte blir tydligare och, det är Jessica som hostar. Hon kvävs. Jag springer upp ur stolen och rusar ut i korridoren.
- HON KVÄVS!!! JESSICA KVÄVS!! HJÄLP HJÄLP MIG, HJÄLP!!!!
Läkare från alla håll kommer springandes mot mig och rusar förbi mig in i rummet. Jag slänger mig mot dörren och glider ner på golvet. Jag krýper ihop i fosterställning och darrar så mycket i gråten att jag precis som Jessica känns som att jag ska kvävas. Vad händer? Nu dör hon. Jessica dör och lämnar mig kvar. Jag blir ensam. Jag är rädd, mitt hjärta är krossat, jag fryser, jag svettas. Jag skipar efter luft och det känns som om jag börjar se tunnelseende. Men sen stannar världen upp. Jag slutar skaka, mina tårar tar slut. Luft strömmar ner i mina lungor och jag kan se.
- Hon andas själv!! HON ANDAS SJÄLV!! skriker en läkare
Mina skakiga armar lyfter mig upp från golvet och jag reser mig upp på mina darriga ben och ställer mig mot Jessicas säng. Hon ligger där precis som förut. Med ett undantag. Hon har ingen slang i halsen som andas åt henne. Hon andas själv. Det är hennes egen kraft som förser hennes lungor med syre och det är hennes bröstkorg som höjs upp och ner av sig själv och inte av en maskin. Hon höll på att kvävas när hennes lungor försökte ta egna andetag av sig själv och en stor slang var ner körd i hennes hals. Hon andas. Jag trycker mig förbi alla läkare i vita kläder. Dom flesta lämnar rummet men Dr. Grey är kvar och fixar med Jessicas dropp och mediciner. Min darriga hand rör försiktigt vid Jessicas ansikte och jag smeker hennes hår försiktigt. Jag lägger min hand över hennes mun och håller en bit ifrån så jag kan känna hennes varma andedräkt mot min hand. Hon andas. Min andra hand lägger jag försiktigt på Jessicas bröst och följer rörelsen av hennes andetag. Dr. Grey lämnar rummet och jag sätter mig långsamt ner på min stol. Min hand vilar fortfarande mot Jessicas bleka ansikte och mot hennes bröstkorg. Mina tårar rinner nerför mina kinder och jag försöker andas men jag är så hänförd över att Jessica andas att jag inte minns hur man gör.
- Jessica....
En rörelse. Ett ljud.
Jessicas huvud vrider plötsligt på sig lite och hennes ögonfransar fladdrar till lite. Min underläpp darrar så mycket att jag inte får fram ett ljud. Hennes fransar fladdrar till igen och hon vrider på sig lite till. Hon harklar sig och dom ögon jag aldrig jag trodde skulle få se igen syns lite under Jessicas ögonlock när hon långsamt och tungt öppnar dom. Mina bästaväns bruna ögon ser trött och groggigt på mig och jag bryter ihop och slänger mig över henne. Hon rosslar till i mitt öra och jag lutar mig bak och ser på henne. Jag kan inte andas och jag vågar inte blicka. Jessica smackar med munnen och öppnar sin torra mun och ser disigt på mig.
- Maya.... hej, kommer tunt och svagt från Jessicas läppar
You're my geek
Kommentera

09 Feb

22:46

You´re my geek - kapitel 18

2kommentarer
- ee Maya.. han harklar sig... vad gör du?
Min hand rör sig upp mot hans mage igen och jag hör hur han andas ut men sen för jag ner min hand innanför hans kalsonger och jag låter handen långsamt smeka honom.
Alex sväljer och harklar sig innan han får ut orden som är väldigt darriga.
- Maya...
Ett tak. Men hallå? Det är inte mitt bruna tak. Det är vitt och blankt. Min blick sveper panikslaget omkring mig. Vart är jag? Onej, jag är inte själv i sängen, vem fan ligger bredvid mig? Varför är jag naken? Hur kom jag hit? Jag sätter mig upp i sängen och jag är helt klarvaken. Täcket faller ner från mina nakna bröst men jag lyfter upp det igen för att dölja min nakenhet. Den ligger en filt nere på golvet som ramlat ner från sängen och jag sträcker mig efter den. Aj hela min kropp värker och mitt huvud dunkar. Jag minns ingenting från gårdagen och det känns som om jag har 1000 bakfyllor på en och samma gång. Jag sveper filten omkring mig och reser mig upp. Täcket åker upp lite och när jag vänder mig om ser jag en naken rumpa ligga i sängen. Ägaren till rumpan har ljust rufsigt hår. Vafan?!! Jag smyger runt sängen på tårna men lägger mig ner på knä istället och kryper fram när hela rummet börjar snurra och jag får spy smak i munnen.
Aaaaaaa!!! Jag slår en hand för munnen för att hindra mig själv från att skrika, jag biter mig i tungan och blundar hårt åt smärtan. FAN FAN FAN!! Av alla människor i världen så är det Alex som ligger i sängen. Hans ljusa hår som faller ner över pannan. Han som ligger och ger i från sig låga snarkningar och som dreglar ner kudden. FAN FAN FAN!! Jag öppnar ögonen och ser på hur han ligger där så dävulsk som är så förbaskat oemotståndlig. Jag andas in för att lungna mig och sen känns det som om någon trycker ihop min mage och jag får rusa fram till papperskorgen på darriga ben som knappt håller. Jag har ingen mat i magen så jag spyr mest ut en massa vätska men gud i himlen vad vidrigt. Jag sätter mig på det kalla golvet och kommer på att jag inte har några trosor. Mina ben vill knappt lyda mig och jag kan knappt resa mig. Jag är så trött och har ont överallt. Jag kryper fram mot mina kläder och börjar klä på mig. Jag hör hur Alex vänder sig i sängen och när jag ser min om över axeln för att se om han fortfarande sover ser jag att han rullat in sig i täcket som en bebis i sin filt. Han är så söt. Jag håller fortfarande filten hårt om kroppen när jag reser mig upp och även fast min kropp protesterar och egentligen vill att jag ska gå och lägga mig i sängen stapplar jag fram mot dörren.
- Hej, säger en skrovlig röst
FAN!
Jag vänder mig om och ser på en yrvaken Alex som trött försöker ta sig ur sitt knyte samtidigt som han gnuggar sig i ögonen.
- Hmm hej, mummlar jag.
- Eee du minns nog inget från igår men din bror bad mig hämta dig för du kom aldrig hem. Vi ljög för din mamma och sa att du sov hos en kompis.
- Vid vilken tid hämtade du mig?
- kl 5.. minns du någonting?
- Nej...
- Förstår det du mindes inte ens vad du hete igår, du verkade typ hög?
- Gjorde jag... konstigt, säger jag generat, jag tar ett steg bak mot dörren som i en vink mot Alex att jag ska gå men han fattar inte.
- Minns du vad som hände efter att jag hämtat dig... när vi kom hem alltså.
FAN!
- ee nej, säger jag kort och känner hur hela mitt ansikte börjar brinna.
- okej...jo ee vi hade sex, säger Alex generat och även hans ansikte slår upp i lågor. Han ser ner på sina händer och pillar nervöst på täckets kant.
- mm jaha eee... jag harklar mig och det blir alldeles tyst i rummet.
FAN LÅT MIG DÖ!!
- Du minns väl inget antar jag men, ja jo det var bra eller aa skönt eller vad man nu säger eee aa, mummlar Alex efter en stunds smärtsam tystnad.
Hans mening följs av mer tystnad. Min tunga har snörat ihop sig i min mun och jag vet inte vad jag ska svara. "Jaha vad bra då" nää "Men vad trevligt om jag hade varit vid mitt sinnesfulla bruk hade jag nog också njutit av det" eeee aldrig? "Jasså så trevligt" nee knappast det heller.
Alex ser sig om i rummet som om han letar efter något han kan prata om men han ser ner på sina händer igen och förblir tyst. Jag vet inte vad jag ska säga och plötsligt slinker orden ur mig innan jag hinner tänka och jag ångrar mig så djupt att jag lät mina läppar förråda mig.
- Hade vi kondom då?
Alex ser upp på mig och nickar.
- Vad bra... Det blir tyst igen och jag ser ner i golvet men jag ser upp direkt igen när Alex chockar mig så mycket så jag slutar andas och glömmer bort hur man gör för att kunna få in luft i lungorna igen.
- Du vet att jag älskar dig va?
Min hjärna slutar fungera, min tunga blir slapp så inga ord kan formas och rummet som innan snurrat stannar upp. Jag drar in ett skälvande andetag och formar lamt läpparna till ett tyst
- va?
- Ja men jag, kan inte vissa det utåt.
- Varför inte?
- Jag bara kan inte, men jag älskar dig.
- Fan för dig, spottar jag ut men rusar ändå fram till sängen och slänger mig ner i den för att kunna trycka mina läppar mot Alex varma och återuppleva natten som jag inte minns.
Det där kan nog vara mitt kortaste kapitel någonsin men ni får nöja er. Ni kommer få vänta tills på måndag på kapitel 19 för ska på danstävling i helgen och en massa så. PUSSHEJ!! Förväntar mig minns 5 kommentaren innan måndag.
PUSSS!
You're my geek
Kommentera

07 Feb

00:15

KOMMENTAR, kom ihåg att kommentera mer!

0kommentarer
SVAR: Taack! :D jag blir så glad att ni gillar den, men jag tycker ni är lite dåliga på att kommentera ;) kommentera mer, jag vill få höra lite kritik, vad jag kan göra bättre, vad som är bra och sånt ja lite feedback. Men jag tackar tackar så mycket för din kommentar, blir så glad:D
Kapitel 18 kommer snart om någon dag, ska bara komma på vad som ska hända, haha :) Skulle vara awsome om ni kunde skriva ut erat namn när ni kommenterar, ni behöver inte skriva mer klarar mig utan eran mail adress liksom men vore kul om man kunde se ett namn:) Hur glad och smikrad jag än blir för ditt "namn" här du som har kommenterat.

Tack för kommentaren och fortsätt kommentera och sprid min blogg till era kompisar :D

PUUUUSSSS!!
Vardags Babbel
Kommentera

05 Feb

20:32

You´re my geek - kapitel 17

1kommentarer
Issa öppnar dörren och så fort dörren slås upp slår musiken imot oss som om någon tryckt upp en kudde i våra ansikten i ett försök att kväva oss. Vi kliver in över tröskeln och det är kaos. Folk som dansas, super och hånglar. Vi trycker oss rakt in i folkmässan och sen svänger Issa om och ger mig ett plast glas med någon genom skinlig vätska i. Hon ger mig täcken att jag ska svepa det så jag för muggen till munnen och klunkar i mig det. Det bränner i halsen och det smakar vidrigt. Issa formar orden v-o-d-k-a och jag förstår varför det börjar snurra lite i huvudet. Issa drar med mig in till mitten av allt folk och sen börjar hon hoppa runt som en galning tills hon slänger sig i armarna på någon kille som genast trycker ner sin tunga i halsen på.
Basen i musiken känns i hela kroppen. Jag smitter in på toaletten och ser att det ligger ett rött läppstift på handfatet och jag strycker ett lager över mina redan röda läppar och fixar till håret. Jag öppnar dörren och det är människor överallt.

Jag trycker mig igenom folkmassan tills jag kommer fram till en liten bar. Jag skriker ut om dom har någon läsk men killen i baren hör mig inte över musiken. Han pekar förvirrat på några flaskor och efter att jag sett mig omkring bland all sprit ger jag upp. Det finns ingen läsk så jag pekar på en öl och barkillen fyller upp min plast mugg till kanten. Jag häller ner den gula drickan i halsen för att det inte ska vara helt överfullt och sen tränger jag mig fram till soffan i ena hörnet. Det sitter par som hånglar överallt omkring mig och jag känner mig oerhört felplaserad och generad. Jag kan slå vad om att jag rodnar och jag försöker gömma mig bakom min mugg. Issa kommer fram dansandes mot mig och drar med mig upp. Hon hoppar upp och ner med armarna över huvudet och hennes bröst som knappast gömms av hennes mörklila tröja guppar som studsbollar. Jag känner mig lite osäker och hoppar lite tafatt på stället. Jag håller min plast mugg hårt mellan mina fingrar. Jag ser ner på den och klunkar sen i mig innehållet. Ställler ner muggen på ett bord och börjar sen hoppa jag också. Issa tar tag i min hand och vi börjar snurra runt. Folket skingrar sig lite runt oss och Issas gälla skratt ekar i mina öron. Musiken är så hög att jag tror att mitt hjärta ändrat rythm och slår efter basen i musiken och ju mer vi snurrar desto mer ser allt ljus i rummet och alla människor ut som suddiga färger. Skrattandes drar Issa med mig mot barkillen igen. Hon börjar skrika och peka på vad hon vill ha och killen börjar hälla upp någon genom skinlig dricka i små glas. Shots. Issa sträcker ut ett glas till mig och räknar sen till tre med fingrarna sen sveper hon den. Jag gör lika dant och fy vad vidrigt. Issa ger mig ett till glas och jag häver det med. Jag har lust att spotta med håller igen när jag får tredje glaset. När det tredje glasets innehåll rinner ner i min strupe börjar det snurra lite men jag får tillbaka balansen igen och ler mot Issa och skrattar för att dölja hur äcklig jag egentligen tyckte dom där shotsen smakade. Någon knackar mig på axeln och när jag vänder mig mot baren ser jag att det är barkillen som leende sträcker fram ett fint glas med någon röd drink i. Jag tar emot den leende och vänder mig mot Issa igen som ser snett på mig och ler mystiskt. Hon skriker i mitt öra.
- Han gillar dig, men jag skakar bara på huvudet och smuttar på drinken. Det är god faktiskt men man kan känna lite av vodkan smaken så han måste inte vart så noga med hur mycket han hällde i.

Musiken dunkar och folk svettas och hånglar, drinkar hälls ner i halsen på mig och jag känner hur balansen långsamt försvinner och hur jag blir fnittrig och lite snurrig. Issa drar in mig i ett rum där några killar sitter på marken i ett hörn och tjock rök ringlar omkring dom. Jag hostar lite men Issa drar ner mig på marken och jag ser att en av killarna är barkillen. Han sträcker en flaska där det står absolut vodka på och jag tar två stora klunkar och låter vätskan få bränna min hals. Issa sträcker över en cigarett till mig och blåser röken från sin egen i ansiktet på mig så jag blir tvungen att hosta. Jag andas in röken och när jag lutar huvudet bakåt mot vägen ser jag inte hur en av killarna som sitter längs bort häller i nått vitt pulver i min mugg med öl och hur han sen drar in resten av den han inte hällt i genom näsan. Barkillen sätter sig framför mig och ser på mig. Han ler och jag räcker över ciggen till honom. Han tar ett blås och håller kvar röken en stund i munnen tills han långsamt blåser ut röken i ansiktet på mig precis som Issa. Jag snörrar upp håret med en tofs jag haft runt handleden och tar emot ciggen. Barkillen tar av sig sin slips som jag tyckt varit öerhört konstigt att han haft på sig och tar av sig sin skjorta och har bara ett vitt linne under och jag följer hans exempel och tar av mig min spets tröja och har bara på mig mitt svarta linne under. Det är så otroligt varmt här inne i dimman av rök och alkohol. Jag håller kvar röken i munnen precis som han och blåser sen långsamt ut den i hans ansikte. Han skrattar och lyfter sen upp min mugg mot mig.

Jag för muggen mot munnen och min värld vänds upp och ner. Jag ser suddigt, skratt bubblar ur min mun, blötsligt hånglar jag med barkillen och rummet snurrar runt och runt och runt och runt. Barkillen drar upp mig i sitt knä och hans hand greppar om mitt bröst. Han trycker mig mot sig och tar en paus från mina läppar för att hälla i sig lite av en öl som han har bredvid sig. Vi snurrar runt och jag ligger med ryggen tryckt mot golvet. Hans händer är överallt. Hans tunga glider längs med byxkanten och han håller precis på att knäppa upp knapparna på mina jeans när dörren till vårt mörka gömställe öppnas med en smäll. Issa skrattar åt personen som kommer in. Jag ser inte vem det är men då drars barkillen bort från mig och en stark hand tar tag i min underarm och drar upp mig och ut ur rummet. Jag skrattar så jag får ont i magen, jag missar trappsteg i trappan och orkar knappt hålla mitt huvud uppe. När vi är kommer ner för trappan ramlar jag ihop på golvet och skrattar så mycket att jag inte kan andas. Men jag vet inte vad jag skrattar åt. Jag bara skrattar. Jag drars upp från golvet igen och står sen ute i hallen där jag glider ner på marken igen mot en vägg. Personen tar på mig mina skor och jacka och sen står jag ute i kylan. Jag kan inte stå, jag vet inte vad jag är och jag har glömt bort vad jag heter och hur jag kom till huset. Vems hur är det? Heter det ens hus? Hus hus hus hus hus!!! hahahahah ett sånt roligt ord skriker jag och personen slänger upp mig på en cykel, kopplar mina händer runt denns mage och cyklar iväg. Vi lämnar huset bakom oss och iskall vind slår mig i ansiktet. Jag mår så illa och att åka bak på en cykel gör det inte bättre. Allt snurrar och jag kan bara se färger. Jag borrar ner ansiktet i jackan på killen som styr cykeln och somnar. Men jag hinner inte sova så länge förens cykeln stannar och jag ramlar av och rullar runt på det våta gräset.
- Fan vad full du är, kom upp här res dig då, muttrar en mörk röst. Jag känner igen den tror jag eller jag borde det men som sagt så minns jag inte vad jag heter så vad vet jag. Plötsligt står jag inne i en mörk hall och har varken skor eller jacka på mig. Jag styrs mot ett rum och sen ramlar jag ner i en säng. Jag rullar runt och lägger mig på rygg och försöker fokusera på personen som står framför mig men det går knappt.
- hihihihi jag "hick" hihi vet inte vem du är, hahah vem är du?
- Alex? svarar Alex
- Aha, känner jag någon Alex? "hick"
- Aa
- Aha, hihihi men haha det här kommer låta konstigt men jag hihi minns inte vad jag heter? skrattar jag och måste blunda för jag får ont i huvudet av att inte kunna fokusera blicken
- Omg, har du fått i din knark eller nått? Du heter Maya! Äch sak samma du får sova här i natt, har snackat med din bror han sa att du aldrig kom hem och att jag skulle hämta dig och att du skulle sova hos mig och att vi skulle låtsats att du sovit hos en kompis. För jag menar du kan inte gå hem så full som du är, du vet väl inte ens vart du bor?
- hahah nepp!!
- Trodde inte det heller, mummlar Alex, aja jag sover på soffan så kan du sova i sängen
Jag reser mig upp och det blir helt svart för en stund framför ögonen.
- Varför ska du sova där? sov här, hos mig "hick", säger jag och klappar på sängen
- ee det kanske inte är så bra,
- JOO!!! skriker jag
- Nej fan skrik inte du väcker mina föreldrar, okej okej jag kommer, hasplar Alex ur sig och drar av sig sin tröja innan han går fram till mig som sitter i sängen.
- Kan du hjälpa mig av med mina kläder, jag vet inte hur jag hahah gör, hostar jag
- eee okej, säger Alex osäkert och knäpper upp mina jeans och drar av dom.
- Du kanske vill sova i din tröja?
- nej!
- ee aha, säger Alex generat och drar tröjan över mitt huvud och jag vänder ryggen mot honom.
- knäpp upp "hick"
- ee, alex knäpper upp min bh med osäkra fingrar och ser upp i taket för att vara artig.
Jag lägger mig ner på rygg och skrattar men sen drar jag täcket över huvudet och skrattar ännu mer. Alex glider ner under täcket och jag ålar mig långsamt närmre honom. Jag går med fingrarna upp längs med hans nakna bröst och han ser på mig och är alldeles röd i ansiktet. Min hand glider nerför hans mage och ner mellan hans ben. Under mina fingrar känner jag att innaför hans kalsonger får han stånd.
- ee Maya.. han harklar sig... vad gör du?
Min hand rör sig upp mot hans mage igen och jag hör hur han andas ut men sen för jag ner min hand innanför hans kalsonger och jag låter handen långsamt smeka honom.
Alex sväljer och harklar sig innan han får ut orden som är väldigt darriga.
- Maya...
You're my geek
Kommentera