27 Jan

18:00

Kapitel 3 - Who is you?

1kommentarer

Jag har helt glömt bort Miranda och vilken tid vi skulle träffas. Plötsligt så står hon framför mig. Hennes läppar rör på sig men jag hör inte ett ord, jag bara skrattar hejdlöst. Hon kollar upp på killen som står bakom mig. Han har begravt sitt ansikte i mitt mörka hår och kysser sensuellt min axel och hals. Miranda kollar sig bekymrat omkring och verkar inte riktigt veta vad hon ska göra. Jag ser på henne men hon är så suddig att jag inte riktigt får grepp om henne. Jag lutar mitt huvud bakåt så det vilar mot killens bröstkorg. Han får mig att vända mig om och jag ser upp mot honom. Han är lång och snygg och har mörkt hår. Han ser väldigt snäll ut. Han ler ner mot mig och böjer sig sen ner. Hans mjuka läppar pressas försiktigt mot mina. Jag särar långsamt på läpparna och låter hans tunga dansa in i min mun. Jag hinner inte avsluta kyssen förens Miranda står framför mig igen. Hon säger nått till killen som ser chockat på henne och börjar sen dra iväg mig ut från dansgolvet.

Miranda hjälper mig med skorna och jackan och sen fortsätter hon ha dra med mig ut ur huset. Kylan smeker mina kinder och jag känner att jag piggnar till lite. Jag tar upp ett paket cigaretter ur min jackficka och en tändare och bjuder Miranda. Hon tar tyst emot en. Vi går tätt ihop och håller armkrok.
-         Hur mycket är klockan? Frågar jag
-         5 över halv 4:a.
-         Aha… sorry.
-         Det är lugnt, hörde om vad som hände med Måns. Förstår att du söp dig redlös, vilket du fortfarande är…redlös alltså, skrattar Miranda och ler varmt mot mig. Jag skrattar med henne och snubblar till lite men Miranda håller hårt i mig och får upp mig på fötterna igen.

 Lite senare ligger vi båda nerbäddade i Mirandas stora dubbelsäng. Hennes föräldrar är inte hemma så vi hade stökat omkring i köket efter nattkäk utan att behöva oroa oss över att väcka någon. Vi hade legat och pratat hur länge som helst i mörkret. Miranda hade glatt pratat om killen hon hånglade med på festen och vi hade pratat om det som hände med Måns och killen jag kysste. Men nu har Miranda somnat, hon somnade mitt i en mening. Klockan börjar närma sig 7. Mina ögonlock är så himla tunga men jag kan inte somna. Det snurrar i mitt huvud. Men det är inte bara det som gör det omöjligt att somna. En bild ploppar hela tiden upp i mitt huvud. Eller egentligen är det flera bilder, minnesbilder från festen. Måns, alla människor, dansen och sen han. Den okända killen som jag kysste. Han kändes så felplacerad. Man såg att han inte hörde hemma bland alla dom där festande människorna. Han såg ut att inte trivas. Men han såg så snäll och blyg ut och att han såg så missplacerad ut var det som gjorde han så attraherande. Vem är den här killen? Jag har aldrig sett honom förut? Aldrig någonsin. Mitt huvud är fyllt till bredden av frågor. Men snart faller även jag ner i djup sömn. 

Mina drömmar är ett ända virrvarr. Resultatet av dom många tankarna jag haft innan jag tillslut slukades av tröttheten. Jag snurrar runt i sängen och gnyr till varje gång Måns ansikte dyker upp i drömmarna. Jag kan inte förstå varför men varje gång han uppenbarar sig i mina drömmar är mina känslor ett ända kaos. Jag hatar honom men jag älskar honom, tror jag. Jag vill slå honom men samtidigt slänga mig i hans armar. Mina känslor i drömmen håller på med samma kamp som när jag är i vaket tillstånd. Hans mörka ögon stirrar mot mig. Jag känner mig så liten och oälskad. Precis som jag gjorde när vi var ihop. Han dominerar mig, styr mig och får mig att glömma bort vem jag är. Jag skriker till och fäktar vilt med armarna när Måns mörka hotfulla ögon närmar sig mig. Hans armar är spända och han går långsamt mot mig. 
"Låt mig va, Låt mig va!"

I drömmen vänder Måns på huvudet och allt snurrar runt. Killen från festen. Han med dom snälla ögonen står nu framför mig. Jag vet inte vad som är in eller ut. Han står bara och ser på mig. Vänligt. Han är lite suddig för mitt minne av honom är inte glasklart. Jag vill att han ska komma närmre.
"Kom" viskar jag. Mina ord flyger iväg med ljudetsvågor. Men när dom kommer närmre honom snurrar allt till igen. Orden blir mörka och och det är inte längre killen som står framför mig. Det är Måns igen. Orden når honom och han fortsätter mot mig. Han ler girigt. Jag ryggar tillbaka. Då förändras hans ansikte och han ler kärleksfullt mot mig. Jag mjuknar. Han kommer mot mig. Han är nästan här nu. Jag är förvirrad och sen är jag fast. Måns sluter mig i sina armar.
"Älskling...Va i helvete! Du är dum i huvudet, du är värdelös, och alla dom tjejerna som jag bedragit dig med är tusen gånger bättre ligg än dig. Du kommer ångra att du gjorde slut med mig din fitta."

Måns ord från när vi gjorde slut ekar i drömmen. Han ler mot mig. Fortfarande kärlekfullt men sen backar han och jag ser hur tusen tjejer sluter upp vid hans sida. Jag bryter ihop men drars sen bakåt av ett par starka armar. Jag är tillbaks på festen. Killen men dom snälla ögonen ler lite osäkert mot mig. Minnet från när jag gick fram till honom spelas upp. Jag börjar dansa med honom och känner att jag blir lite gladare igen. Precis som på festen. Jag snurrar runt och upplever sen hans läppar mot mina. Dom är helt annurlunda än vad Måns är. Varma och mjuka. Sen drars jag ur drömmen. Kommer upp till ytan från drömmarnas hav och vaknar. 

Love isn't my style
Kommentera

20 Jan

18:00

Kapitel 2 - Love, only for tonight.

0kommentarer

Det är skönt, skönt att dansa av sig sorgen. Sorgen som tyngt mitt bröst sen jag och Måns gjorde slut. Det är skönt att dansa där i mörkret. Varm och svettig. Tryckt mot främmande kroppar. Hoppandes, skrikandes, skrattandes och även gråtandes. Det är skönt.
Dansa tills dina fötter glöder säger man, och att dansa tills mina fötter glöder. Det tycker jag låter som en bra idé.
Det är skönt.

Alkoholen rusar i mitt blod. Den gör min balans dålig och min syn suddig, min mun sluddrig och mina tankar lyckliga. Det är bra.
Han är också bra, han som dansar bakom mig. Den varma, muskulösa, välkomnande kroppen som trycker sig mot min rygg och följer mina rörelser med sin kropp.Det känns bra, väldigt bra faktiskt
Han håller sina händer i ett stadigt grepp om min midja. Jag dansar vilt i hans armar. Svänger med höfterna, snurrar och pumpar armarna i luften. Gud vad det rusar. Han får fånga mig ibland då alkoholen gärna vill få mig att ramla. Vid varje snubblande steg och varje gång jag nästan faller så brister jag ut i skratt. 

Hans kyssar mot min nacke avlöser hans viskande komplimanger om hur vacker jag är. Hans mun är alldeles intill mitt öra och han andas mer ut orden än vad han säger dom. Det kittlas och jag fnittrar till.
-    Vad vacker du är.
Väldigt smörigt men det är en bra egoboost och det är skönt med lite uppskattning för en gångs skull. Måns gav mig knappast en blick i slutet av vårt förhållande.

Musiken dånar ut genom högtalarna, skålar utbringas, kyssar utdelas och kroppar, tätt, tätt intill varandra lovar att älska varann, om nu bara för en natt.

____________________________________________________________________________________________

Väldigt kort kapitel. Men jag hoppas det gör er nyfikna inför kapitel 3 sam inte är lika kort!

Kommentera!

Kram E!

Love isn't my style
Kommentera

13 Jan

18:00

Kapitel 1 - Party

0kommentarer

Röken ringlar långsamt ut ur min mun. Mina perfekt rödmålade läppar formar sig som ett o när jag blåser ut och visar sen upp en tandrad som är lika vit som snövits hy. Killarna är som hänförda där dom står runt omkring mig och stirrar på mig. Jag slänger ciggen på marken utan att röka klart den och trampar på den för att släcka elden. Sen harklar jag mig, blinkar med mitt ena perfekt målade öga till en blondkille och ger en slängkyss till en brunett innan jag tränger mig ut ur klungan som samlats runt mig. När jag går min väg mot huset där en fest är i fullgång är jag mycket medveten om att killarna vänt sig om och följer min svängande rumpa hela vägen tills jag försvinner in i huset.

 Huset är lite ner släckt förutom i köket och det är ungdomar överallt. Folk tränger sig förbi mig på väg mot dörrarna som leder ut. En blond tjej snubblar över mig och råkar putta in mig i ett skåp.
-         Hihi förlåt.
Säger hon och ler mot mig. Hon säger nått mer, nått om att hon ramlade på tröskeln men det är svårt att tyda då alkoholen gjort henne alldeles dimmig och oförmögen att tala rätt. Jag ler mot henne och klämmer mig sen förbi in mot vardagsrummet. Det är människor överallt. Alla dansar och super, vissa är väldigt kärleksfulla och hela soffan är ockuperad av kyssandes par. Jag ser mig förvirrat omkring på jakt efter Miranda. Jag är trött på tafsande killar, tjejer som spelar fulla och dumma och musiken är så hög nu när alkoholen gått ur mig vilket gör att bakfyllan som börjar smyga sig på inte blir så mycket bättre. Där är hon. Hon är ett utav dom där paren i soffan.

Jag armbågar mig fram mot henne och ser att hon sitter tätt ihop slingrad med en snaggad kille men jag vet inte vem det är då jag inte ser ansiktet eftersom Miranda döljer sikten med sitt hår. Dom är inte särskilt blyga ser jag. Jag höjer på ett av mina välplockade ögonbryn. Killen har sin hand mellan Mirandas ben och det ser ut som om Miranda har sin hand innanför killens byxor. Jag sväljer men lutar mig sen fram och knackar henne på axeln. Ingen reaktion. Jag knackar igen och får inget svar då heller. Suck. Jag himlar med ögonen och rycker sen till i henne istället.

-         Vafan är det, skriker Miranda till innan hon ser att det är jag som stör henne. Hon mjuknar och ler sen vänligt mot mig. Hon är ganska påverkad kan jag se. Jag kollar på killen. Känner inte igen honom. Hans ögon är glansiga och jag antar att det beror på både alkoholen och Mirandas hans som befinner sig innanför hans byxor.
-         Åh hej Bella.
-         Klockan är halv 3, när ska vi börja dra oss hem?
-         Jag kommer om en stund. Vi kan väl mötas utanför huset vid kl 3?
-         Okej. Hmm… fortsätt med det du håller på med då så ses vi sen, säger jag lite obekvämt men vänder mig sen bort och börjar försöka röra mig mot köket.

I köket står det några och shotar och en kille med långt kopparfärgat hår uppsatt i en hästsvans hänger ut genom fönstret och röker. Jag hinner inte se så mycket mer av personerna som står inne i köket förens någon drar tag i min tröja och trycker upp mig mot väggen.
Måns placerar självsäkert sin ena hand på min höft och står och ler mot mig. Han andas tungt och hans andedräkt slår mot mitt ansikte. Jag känna lukten av alkohol och rök och på hans ögon att döma så kommer han inte komma ihåg det här i morgon.
-         Hej baby, sluddrar Måns fram och tar sen en stor klunk av sin öl som han håller i den handen som han inte har vilande runt min midja.

-         Hej Måns.
-         Kan inte jag få en kyss gumman?
-         Nej Måns, vi är inte ihop längre som du kanske minns, eller det gör du ju inte för du är för full, men nej… du får ingen kyss, säger jag trött och försöker ta mig förbi honom.
-         Men älskling, varför då… jag älskar ju dig?
-         Tydligen inte, då du varit otrogen så många gånger att du tappat räkningen på hur många och du börjar glömma bort vad din flickvän heter. Då du blandar ihop mitt namn med någon slampas namn som du låg med 5 minuter innan du går för att träffa mig.
-         Men… Bella, så är det inte alls. Hans röst är alldeles trög och han vinglar framför mig.

Han framstår sig själv som ännu dummare än vad han är. Jag fnyser och trycker bort honom från mig, vilket går lättare än förväntat då Måns har så dålig balans just nu att han nästan faller baklänges.

Jag känner mig så sårad. Även fast jag framstår som en väldigt tuff och cool tjej så har jag känslor, och Måns lyckas alltid trampa på rätt tår för att få mig att vilja gråta. Jag går fram till bardisken, häller upp vodka i ett shot glas och låter sen spriten glida ner i min strupe. Det bränns och jag tar en till. Mina händer krampar om kanterna på disken. Jag sluter mina ögon och vänder mig om. Effekten efter vodkan kommer nästan direkt och det börjar snurra i mitt huvud. Sen rusar jag in i vardagsrummet och klämmer mig in till mitten. Jag börjar hoppa upp och ner, runt och runt. Hela huset snurrar. Någon kille som står bredvid mig ler lite tveksamt mot mig men kollar sen ner i marken. Han ser väldigt felplacerad och osäker ut. Jag går så stadigt jag kan fram till honom. I hans hand har han en plastmugg med vad som ser ut som vin i. Han har knappt druckit något ser det ut som då glaset är nästan fullt. Jag tar självsäkert muggen ur hans händer och tar några klunkar av vinet. Sen vänder jag mig om och trycker mig mot killen. Musiken tar tag i mig och jag låter mig styras av den.
Love isn't my style
Kommentera