itsastory

Aaaaaaa!!! Jag slår en hand för munnen för att hindra mig själv från att skrika, jag biter mig i tungan och blundar hårt åt smärtan. FAN FAN FAN!! Av alla människor i världen så är det Alex som ligger i sängen. Hans ljusa hår som faller ner över pannan. Han som ligger och ger i från sig låga snarkningar och som dreglar ner kudden. FAN FAN FAN!! Jag öppnar ögonen och ser på hur han ligger där så dävulsk som är så förbaskat oemotståndlig. Jag andas in för att lungna mig och sen känns det som om någon trycker ihop min mage och jag får rusa fram till papperskorgen på darriga ben som knappt håller. Jag har ingen mat i magen så jag spyr mest ut en massa vätska men gud i himlen vad vidrigt. Jag sätter mig på det kalla golvet och kommer på att jag inte har några trosor. Mina ben vill knappt lyda mig och jag kan knappt resa mig. Jag är så trött och har ont överallt. Jag kryper fram mot mina kläder och börjar klä på mig. Jag hör hur Alex vänder sig i sängen och när jag ser min om över axeln för att se om han fortfarande sover ser jag att han rullat in sig i täcket som en bebis i sin filt. Han är så söt. Jag håller fortfarande filten hårt om kroppen när jag reser mig upp och även fast min kropp protesterar och egentligen vill att jag ska gå och lägga mig i sängen stapplar jag fram mot dörren.

- Hej, säger en skrovlig röst

FAN!

Jag vänder mig om och ser på en yrvaken Alex som trött försöker ta sig ur sitt knyte samtidigt som han gnuggar sig i ögonen.

- Hmm hej, mummlar jag.

- Eee du minns nog inget från igår men din bror bad mig hämta dig för du kom aldrig hem. Vi ljög för din mamma och sa att du sov hos en kompis.

- Vid vilken tid hämtade du mig?

- kl 5.. minns du någonting?

- Nej...

- Förstår det du mindes inte ens vad du hete igår, du verkade typ hög?

- Gjorde jag... konstigt, säger jag generat, jag tar ett steg bak mot dörren som i en vink mot Alex att jag ska gå men han fattar inte.

- Minns du vad som hände efter att jag hämtat dig... när vi kom hem alltså.

FAN!

- ee nej, säger jag kort och känner hur hela mitt ansikte börjar brinna.

- okej...jo ee vi hade sex, säger Alex generat och även hans ansikte slår upp i lågor. Han ser ner på sina händer och pillar nervöst på täckets kant.

- mm jaha eee... jag harklar mig och det blir alldeles tyst i rummet.

FAN LÅT MIG DÖ!!

- Du minns väl inget antar jag men, ja jo det var bra eller aa skönt eller vad man nu säger eee aa, mummlar Alex efter en stunds smärtsam tystnad.

Hans mening följs av mer tystnad. Min tunga har snörat ihop sig i min mun och jag vet inte vad jag ska svara. "Jaha vad bra då" nää "Men vad trevligt om jag hade varit vid mitt sinnesfulla bruk hade jag nog också njutit av det" eeee aldrig? "Jasså så trevligt" nee knappast det heller.

Alex ser sig om i rummet som om han letar efter något han kan prata om men han ser ner på sina händer igen och förblir tyst. Jag vet inte vad jag ska säga och plötsligt slinker orden ur mig innan jag hinner tänka och jag ångrar mig så djupt att jag lät mina läppar förråda mig.

- Hade vi kondom då?

Alex ser upp på mig och nickar.

- Vad bra... Det blir tyst igen och jag ser ner i golvet men jag ser upp direkt igen när Alex chockar mig så mycket så jag slutar andas och glömmer bort hur man gör för att kunna få in luft i lungorna igen.

- Du vet att jag älskar dig va?

Min hjärna slutar fungera, min tunga blir slapp så inga ord kan formas och rummet som innan snurrat stannar upp. Jag drar in ett skälvande andetag och formar lamt läpparna till ett tyst

- va?

- Ja men jag, kan inte vissa det utåt.

- Varför inte?

- Jag bara kan inte, men jag älskar dig.

- Fan för dig, spottar jag ut men rusar ändå fram till sängen och slänger mig ner i den för att kunna trycka mina läppar mot Alex varma och återuppleva natten som jag inte minns.

---

Det där kan nog vara mitt kortaste kapitel någonsin men ni får nöja er. Ni kommer få vänta tills på måndag på kapitel 19 för ska på danstävling i helgen och en massa så. PUSSHEJ!! Förväntar mig minns 5 kommentaren innan måndag.