itsastory -

28 Dec

21:35

You´re my geek - kapitel 8

Hans läppar är mjuka, inte alls torra och dom formar sig perfekt efter mina. Eller så är det mina som formar mig efter hans. Jag vet inte men det är perfekt. Han låter sin tunga dansa in i min mun och masserar mjukt min. Hans händer dom släpper långsamt mina och glider upp längs med mina armar och rör sig emot min rygg. Han trycker mig hårdare emot hans bröst och jag lägger armarna om hans hals. Jag vill att tiden sak stanna och att vi bara ska stå här, tätt ihop slingrande. Hans händer åker neråt och en av dom letar sig in under min tröja och trycker mig hårdare mot honom medan den andra fortsätter ner mot min rumpa. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mina, jag har aldrig haft en pojkvän, jag har aldrig hånglat det här är första gången. Men jag flättar lite tafatt in dom i hans blonda hår. Det pirrar i magen och det känns som om jag flyger på moln. Vilken helg, vilken jävla helg tänker jag lyckligt.

Min hjärna är helt tjock av tankar. Här står jag, hånglandes med skolans snyggaste kille i mitt kök. Jag har hans tunga i min mun och hans händer omkring mig. Hans läppar lämnar mina och börjar krypa ner mot min hals och tillbaka igen. Han lutar sig lite bakåt och ler mot mig med glittrande ögon. Jag är fortfarande i chock och vet inte om jag ska tro på allt det här eller om det är något sorts skämt men mina mungipor glider uppåt och jag ler tillbaks. Han pussar mig på kinden och tar min hand i hans och börjar dra med mig ut ur köket och mot trappan. Vi går upp och han leder in mig in i mitt rum och sen är jag i hans famn igen. Alldeles intill hans bröst och han ser in i mina ögon. Jag ser in i hans och hans hand rättar till en hårslinga så den ligger bakom mitt öra.

- Jag gillar dig, men det är ingen som får veta om det, säger Alex lent. Hans ord är så mjuka att jag först inte reagerar på vad han faktiskt säger förens han kysser mig igen och han börjar backa så att mina ben slår i min säng och vi ramlar ner i den. Han lägger sig på mig och börjar kyssa mig igen men varma läppar. Hans kyssar gör mina tankar dimmiga men hans mjuka mening tränger igenom dimman. Han gillar mig... men han vill hålla det gömt. Han vill hålla mig hemlig. Jag känner ett hugg i magen, han vill inte att någon ska veta att han gillar mig... han vill inte att någon ska få veta att han, Alex Reyson gillar skolans största mobboffer och tönt. Han kysser mig på halsen och börjar sen pussa längs med min tröjas kant på mina bröst. Hans händer glider neråt och in under min tröja, det blir svart och sen ser jag Alex ansikte igen, han kysser mig och på golvet ligger mitt svarta linne. Alex drar av sig sin tröja och han trycker sina läppar mot mina. Mina händer glider ner för hans bröst och hans magmuskler och jag känner hur en av hans händer kupar sig kring mitt vänstra bröst. Då känner jag hur hans andra hand börjar försöka knäppa upp mina byxor och jag får panik. Vad gör han? Vill han ha sex med mig? Nej inte nu, jag känner honom knappt. Jag tar tag i hans hand som fösöker få upp knappen på mina byxor och tar bort den där ifrån. Han kollar på mig och viskar okej, vi behöver inte göra någonting och jag nickar bara som svar sen kysser han mig igen.

MÅNDAG MORGON

Jag öppnar mina ögon och ser mitt bruna tak som vanligt. Min hjärna är full av tankar. Jag kollar till höger och ser att min väckar klocka är halv 7, den har alltså inte ens ringt en för den ska ringa 20 i. Jag stänger av den och fortsätter med att glo upp i taket. Igår hade jag och Alex Reyson tillbringat nästan största delen av dagen i min säng med våra läppar tryckta mot varandra. Bara det att det var Alex som jag hade tillbringat dagen med var helt osannolik. När vi inte hade legat uppe på mitt rum hade vi faktiskt haft roligt, han var snäll och rolig och han hade fått mig att skratta. Innan han hade gått hade han kysst mig hejdå och kanske en halvtimme efter att han cyklat hem hade mamma och Robin kommit hem. Pappa hade kommti senare efter att han åkt om sitt jobb och när han vid maten undrade vad jag gjort idag så visste jag knappt vad jag skulle svara. Så jag ljög och sa att jag kollat på tv:n hela dagen. Jag smyger ut ur mitt rum och startar duschen. Jag klär av mig och ställer mig framför spegeln, sätter händerna för mina bröst och ber en bön till gud om kan kunde fylla ut lite av mina kvinnliga delar. Jag låter det varma vattnet ströma över min nakna kropp och jag blundar och lutar bak huvudet så att vattnet träffar mitt ansikte. Jag försöker få det att skölja bort alla virriga tankar men det funkar inte. När jag kliver ur duchen är min hjärna lika full av tankar som innan. Jag går in på mitt rum och mötter en sömndrucken Robin i hallen.

- Hoppas du inte tagit slut på allt varm vatten, sluddrar han och grimaserar mot mig

- Det hoppas jag för lite kall vatten skulle kanske väckan din sovande hjärna, aa juste ja du har ju ingen så det blir ju svårt att försöka väcka något som inte finns, säger jag och rycker på axlarna

- du har ju ingen blablabla, immiterar han mig och pekar fuck you till mig. Jag nöjer mig med att räcka ut tungan som en femåring och styr stegen in mot mitt rum. Drar på mig mina jeans och ett löst sittande vitt linne och tar sen min nya rosa kavaj som jag fick av mamma förra veckan. Sminkar mig och springer ner till köket där mamma gjort klart gröt till mig och min bror.

- Gumman vad fin du är, ska du inte ha den nya väskan jag köpte till dig igår till det, säger mamma

- Jo visst, svarar jag och börjar kyfla in varm gröt i munnen, jag är klar innan Robin och går snabbt upp till mitt rum.

Startar datorn och klickar in på blogg.se och skriver ett snabbt inlägg innan mamma ropar att vi måste springa till bussen.

När vi kliver på bussen kommer den där känslan tillbaks, känslan av obehag och jag sänker blicken till golvet och snabbar på stegen till mitt sätte. Jag trycker in hörlurararna i öronen och startar musiken. Bussen stannar vid nästa stopp och jag kollar upp. Fjärilarna flyger åt alla håll i magen men dom dör ganska snabbt igen. Det är Alex som kliver på bussen, han ropar bak till hans coola kompisar i bussen, vilken inkluderar min bror. Ger någon en high five på vägen längs bak men han ger inte mig en enda blick och han är snabbt förbi mitt sätte. En sten faller ner i min mage och krossar dom fjärilar som tappert finns kvar och jag står emot lusten att gråta. Han ger mig inte ens en blick efter allt det som hände igår.

När bussen stannar vid skolan är jag den siste som går ut och jag går en bit bakom den stora massan av elever som går mot skolbyggnaden. Jag ser ryggen av Alex men hinner bara sucka av synen när jag drars åt sidan av en stark hand och sen står jag med ryggen pressad mot skolans kalla sten vägg och med Pauls fula tryne framför mig.

- Hej sockertopp, haft en trevlig helg?

Jag nickar bara och han drar åt sin min nya väska och kastar bak den till Rasmus som öppnar den och börjar rota runt. Jag ser bara på och vänder sen blicken till höger när Paul skrattar mig rakt i ansiktet. Där borta på skolgården står Alex och jag ser att han stirrar på mig, stirrar på det som händer bara några hundra meter bort från honom och hans coola gäng men han gör ingenting. Men vad hade jag förväntat mig, att min drömprins skulle rusa bort till mig och slå ner Paul. Knappast. Jag ser att en av killarna i Alex gäng vänder sig om och den killen är Robin. Han tar ett steg mot mig, mot mig hans syster men han står bara kvar och glor osäkert. Jag vänder bort blicken från dom och ser iställer på när Rasmus häller ut allt jag har i väskan på den våta marken och hur han kastar väskan i en vattenpöl.

- Det fanns inget roligt som lilla Maya kunde erbjuda oss förutom lite tuggumi, skrattar Rasmus och håller upp ett paket med Extra tuggumin med jordgubbssmak

- Trist gumman jag som trodde du skulle bjuda oss på massvis med fina presenter, säger Paul och jag hör hur Biffen grymtar till.

- Aja vi hörs sötnos, fortsätter Paul och när han släpper taget om min arm och vänder sig bort slår han till med sitt ben på mitt och jag faller framåt och slår i marken. Gruset borrar sig in i mina handflator och smutsar ner mina knän och när jag kollar upp ser jag hur Paul och dom skrattandes rundar hörnet. Det gör så fruktansvärt ont och jag kan inte hindra tårarna som tränger sig ut ur mina ögon. Jag reser mig upp och ser att Alex och dom fortfarande stirrar på mig och nu har hela gänget vänt sig om mot mitt håll. Jag vänder ryggen till dom och går bort och hämtar min väska som blivit alldeles dyblött nu. Jag sätter mig på huk framför mina saker och börjar plocka ihop allt och häller ner det i min väska. Jag reser mig upp och börjar gå mot skolans dörr. När jag går runt hörnet och är som närmast Alex och Robin vänder jag blicken mot dom. Möter först Robins ledsna ögon och kollar sen rakt in i Alex oroliga och sorgsna och bryter ihop. Jag vänder mig bort från skolan och rusar gråtandes bort, bort där ifrån. Jag känner hur Alex blick bränner i ryggen men jag bara springer och springer.

You're my geek

Kommentera

28 Dec

00:32

You´re my geek - kapitel 7

0kommentarer

Hans läppar är precis intill mina, jag snuddar vid dom när dörren öppnas och hans underbara läppar som var precis intill mig drar sig bort från mig. Det är Robin som står i dörröppningen och ser förundrat på oss i hörnet.

- Bra att du har slutat skrika, säger han, stör jag eller?

Alex kollar på mig och jag känner hur han smeker min rygg som för att säga att han egentligen vill stanna men han reser sig upp.

- Neje, han reser sig upp men vänder sig mot mig och sträcker ut handen för att hjälpa mig upp.

Jag ser in i hans ögon och han ler snett mot mig, precis det leendet jag gillar.

SÖNDAG

Taket. Mitt bruna alldagliga tak är det som min blick fastnat på. Det är det första jag ser när jag varje dag, precis som den här morgonen, öppnar mina ögon efter natten. Mitt tak. Herregud, vad vad det som hände igår? Var Alex på väg att kyssa mig där nere i källaren. Nej, han måste ha ramlat och råkat hamna så nära mig. Men det han sa..

********************************************************************

- Du har väldigt torra läppar.

- mm...

- Ska jag fukta dom åt dig.

********************************************************************

Det han sa, det var ingen dröm. Han sa faktiskt så. Jag kan inte minnas fel, inte efter att jag ända sen vi gått upp från den där källaren, memorerat hela det samtalet, den händelsen, hans ansikte och hans doft. Nej han sa så, men varför? Gillade han mig? Kanske... nej men jag är ju världens tönt och han är cool. Det är inte rätt. Fast kanske. Jag hade ju faktiskt under resten av kvällen uppfattat alla hans leenden och hans blickar emot mitt håll när vi varit i vardagsrummet och spelat wii. Hade han tänkt kyssa mig. Mitt huvud sprängs. Alla dessa tankar och funderingar som flyger igenom min hjärna. Allt flyger så snabbt, kan det inte snälla sakta ner så jag hinner tänka. Så jag hinner tänka en tanke i taget och inte allt på samma gång. Jag får huvudvärk. Skit också.

Nej nu kan jag inte ligga här längre. Mina fötter glider ner mot mitt kalla golv och jag sliter till mig min röda morgonrock och går ner mot köket. Jag behöver en huvudvärks tablett. Mamma är konstigt nog inte hemma och nu när jag märket det så är det alldeles tyst i huset. För tyst, ovanligt tyst. Jag ser mig omkring och ser i hallspeglen att mitt ansikte är väldigt förvirrat. Vart är alla? Jag går in i köket och ser att det ligger en lapp på bordet skrivet med mammas prydliga handstil.

Hej gumman.

Du sov så sött så jag ville inte väcka dig.

Jag, pappa och Robin har åkt för att hälsa på farmor på öland.

Vi ska åka och handla lite nya fotbolls kläder till Robin

sen och så måste vi ju äta så vi kommer nog inte hem förens runt kl 6, halv 7 i alla fall.

Det finns frusta hamburgare i kylen

Puss och kram

mamma

Jahaja, huset för mig själv. Ingen Robin som snor fjärkontrollen. Jag kan inte låta bli att le, det här är underbart. Jag skuttar in i köket och sjunger lite för mig själv. Vilken underbar dag. Jag gör mig en ost macka och strosar sen vidare in mot den varma kokande duschen. Vilken underbar dag.

Mitt hår är blött och jag står framför det där allt för ofta stora problemet. Vad ska man ha på sig idag. Men eftersom det är söndag så betyder det, Mjukisdag!!!

Gråa mjukis byxor och ett vanligt svart linne. Jag är så glad att jag inte kan låta bli att dansa framför spegeln och, ja jag erkänner köra lite Elvis när jag ända är igång. Min lycka, som lite av den kommer ifrån igår kväll när Alex nästan kysst mig, har fyrdubblas för mamma sa att vi skulle åka och hälsa på Jessica efter skolan på måndag.

Hmm jag är hungrig. Jag springer ner för trappan och har precis tryckt in halva min andra ost macka i munnen när det ringer på dörr klockan. Jag rusar ditt och kollar faktiskt inte i fönstret efter vem det är som jag brukar, vilket jag ångrar nu att jag inte gjorde och låser upp dörren. Sliter upp den i mitt lycko rus över vilken fin dag det är och sätter nästan min macka i halsen vid in andningen av chocken som jag sätts i när jag öppnar dörren.

Det är Alex.

Jag kan inte svälja. Jag står han och glor som en idiot och minns inte hur man sväljer. Jag ser ut som en hamster men min macka i kinderna.

- Hej, säger Alex och ler snett mot mig lite under hans blonda lugg.

- mhei, äntligen kan jag svälja igen, ee hej, fösöker jag igen och får faktiskt fram ett hyfsar vanligt hej.

Snälla Alex säg någonting, jag vill inte stå och stirra längre, snälla säg någonting. Mina tankar är i full panik och jag vet inte om jag bara ska slå igen dörren eller... jag vet inte enns vad det andra alternativet är. Jag står inte ut mer, det är så tyst jag måste säga något.

- eee Robin är inte hemma men jag kan säga att du var här om du vill, säger jag med en röst som i mitt huvud skulle låte avslappnad men som i verkligheten är väldigt darrig. Han ler.

- Nej det är okej jag... plötsligt låter han faktiskt lite darrig och nervös och han ser ner lite i marken för att sen möta min blick och avsluta meningen.

- Jag kom faktiskt för att träffa dig, säger han i ett ända andetag och hans lite nervösa blick fladdrar mellan mig och marken.

- oj, jaha men ee ja ee kom in då, mummlar jag chokat och vet inte om jag ska vara nervös eller sprudla av glädje över att han kom för att träffa mig. Han skrattar lite och kliver in. Jag står kvar och ser lite på honom när han tar av sig sin vinter jacka och blir väldigt rastlös. Jag atr ett steg mot han, men vänder mig om, kollar bak på Alex och ser hur han böjer sig ner för att knyta upp skorna, vänder mig på köket, ser tillbaka och mummlar sen fram att jag går in till köket. Vad gör han här, vad vill han? Jag lutar mig lite mot köksbänken och kollar bara rakt framför mig. I ögonvrån ser jag hur Alex kommer in i köket och jag hör skrapet mot golvet när han drar ut en utav våra köksstolar. Jag vänder mig om och ser på honom. Glad över att jag faktiskt, även fast det är mjukisdag, borstade på lite mascara på mina fransar och pudrade lite brunpuder på mina kinder.

- Du kom för att du ville träffa mig, frågar jag och lägger armarna i korv över bröstet.

- aa det gjorde jag, han ser på mig med intresserade ögon och ler

- varför?

- För att, han reser sig upp och går fram till mig tills han står alldeles intill mig, för jag tycker om dig.

Jag blir helt ställd, jag menar va?!

- Gör du, säger jag chockad och mina armar faller längs med min kropp

- Ja har du inte märkt det, skrattar han och flättar in sina händer i mina

- ee

- Jag har faktiskt kollat in dig rätt länge och om jag ska vara ärlig, skrattar han, så gick jag faktiskt in i dig med flit den där gången i skolan. Bara för att ha en ursäkt att prata med dig.

- oj!

- heheh, jag hoppas att du tycker om mig också? frågar han och låter plötsligt osäker

- mm, jo jag mm ee

Han nöjer sig med min fumlighet och ler

- coolt, säger han och hans blick börjar vela precis som den gjorde nere i källaren mellan mina läppar och mina ögon.

- Är det okej om jag kysser dig nu, frågar han tyst

- mm, mummlar jag och han lutar sig ner mot mig.

You're my geek

Kommentera

24 Dec

22:11

You´re my geek - kapitel 6

0kommentarer

Jessica - Maya........... jag har canser.♥

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hela min värld stannar upp och tårarna sprutar ur mina ögon, min bästa vän kan inte ha canser, nej det kan hon inte!! Jessica får inte dö, jag kommer dö då! Jag kommer inte klara mig utan henne, nej inte Jessica... Inte blonda, söta snälla Jessica, inte Jessica som vet allt om mig!! Inte min Jessica, NEJ!!!

Nått går sönder i mig, som om mitt hjärta rivs ur mitt bröst och någon sliter och river i det med sylvassa naglar. Jag kan inte andas, mitt huvud snurrar och min blick blir alldeles suddig när tårarna sprutar ur mina ögon. Jag kan inte höra någonting över mitt hulkande och det slår lock över öronen så jag hör inte när mamma slår upp dörren. Jag är som förlamad. Mamma drar upp mig från stolen och leder mig mott sängen. Hon kramar hårt om mig men jag känner ingenting. Jag är död.

- Vad skriker du om, ropar Robin och kommer in springandes i mitt rum med Alex bakom sig.

Men jag bryr mig inte om att Alex ser mig, skrikandes och snorandes som en femåring i mammas famn. Jag kan faktiskt inte bry mig mindre om det. Det ända jag bryr mig om är att Jessica har canser. Att min bästavän har canser, det är det ända jag bryr mig om. Robin ser på min med chockad min och vänder sen sitt ansikte mot dator skärmen. Jag ser hur han drar efter andan och lyfter en av sina händer till munnen och sen vänder sig mot mig med ett ansiktsuttryck fullt utav medlidande. Jag får ingen luft och det krampar i magen. Robin böjer sig frma och förklarar för Alex och jag ser hur hans ansikte skiftar från oroligt tillfullt av smärta. Jag hör fortfarande ingenting så när Robin förklarar för mamma märker jag det bara på att hennes kropp som kramar om mig spänns. Hennes tröstande ord hör jag inte men jag ser när pappa kommer in springandes in i mitt rum och slänger sig fram för att också han försöka lungna ner mig. Men jag var hysterisk, jag kunde fortfarande inte höra någonting eller andas eller se för den delen heller.

Plötsligt tränger allt ljud igenom och jag kan höra hur högt jag faktiskt skriker, men jag kan inte sluta. Direkt känner jag att jag måste vara själv, jag klarar inte av detta. Jag måste ut, NU! Så jag sliter mig los från mamma och pappa och rusar ut ur mitt rum och ner till källaren. Jag skriker fortfarande så jag hör inte att någon följer efter mig förens jag slänger mig ner på golvet längs in i det mörkarste hörnet av våran källare och någon omfamnar mig. Men det är inte mamma, det känner jag. Inte pappa heller och jag tvivlar på att det är Robin.

Armarna som håller om mig är starka, muskulösa och välformade. Sen är det doften, det är doften som får mig att sluta skrika. Doften som får mig att förstå vem det är. Det är Alex. Det är hans som sprungit efter mig, och det är han som håller om mig. Jag vänder mig om i hans famn men hans grepp losar inte. Jag gillar det. Jag vill inte enns tänka på hur jag ser ut just nu, men jag bryr mig fortfarande inte. Jag ser in i hans ögon och får knappt fram dom darriga orden.

- Jessica, hon-hon... har... canser, säger jag och bryter ihop igen.

- Jag vet, jag hörde det, men hon kommer bli okej, hon kommer bli okej, viskar han och ser in i mina ögon

- Men tänk om hon dör, gråter jag och tårarna rinner fortfarande ner för mina kinder

- Tänk inte tänk om, tänk att hon kommer bli bra, tröstar han mig. Han är så snäll, och snygg. Hur går det ihop, han borde väl vara taskig, och inte sitta och trösta mig. Han lyfter sin hand och strycker mjukt bort några tårar.

- Hon kommer bli bra, viskar han och hans hand dröjer sig kvar i mitt hår. Jag drunknar, vilken klyché men jag gör faktiskt det. I hans ögon. Han e förtrollande, fängslande. Jag märker inte att hans ansikte kommit närmre förens jag kan känna hans varma andedräkt emot mina läppar. Han strycker försiktigt med sin tumme över min underläpp.

- Du har väldigt torra läppar, säger han och fortsätter att strycka med tummen över mina läppar.

- mm, mummlar jag

- Ska jag fukta dom åt dig, ler han mot mig och böjer sig lite mer mot mig.

- Bra att du har slutat skrika, säger han, stör jag eller?

Alex kollar på mig och jag känner hur han smeker min rygg som för att säga att han egentligen vill stanna men han reser sig upp.

- Neje, han reser sig upp men vänder sig mot mig och sträcker ut handen för att hjälpa mig upp.

Jag ser in i hans ögon och han ler snett mot mig, precis det leendet jag gillar.

sorry för kort inlägg men det är ju julafton så har inte haft så mycket tid, GOD JUL!!!♥

You're my geek

Kommentera

24 Dec

14:55

JULAFTON

0kommentarer

Hejsan! Ska försöka lägga upp ett nytt kapitel idag men annars kommer det ett nytt imon :D vill bara önska alla en godjul, hoppas ni får en fin dag :*
GODJUL!!!

Vardags Babbel

Kommentera

23 Dec

19:41

You´re my geek - kapitel 5

1kommentarer

Jag tänker mig att Alex skulle sätta sig bredvid honom men istället så dras stolen bredvid mig ut och han sätter sig ner. Jag känner ett rus av glädje i kroppen men försöker att se oberörd ut. Mamma sätter sig ner till bordet och pappa sätter sig på gaveln. Ris och kyckling, vad gott tänker jag och tar till mig av maten. Alla pratar och mitt i allt detta ståhej kring bordet så känner jag hur någons hand glider upp på mitt lår. Jag tittar ner och ser att det är Alexs hand och jag ser generat upp på honom, men han bara ler mot mig och blinkar.

Det känns som om det är något som smällter i mig och jag kan inte låta bli att le tillbaka mot honom.

Mina ögonlock var tunga och mitt huvud låg perfekt nersjunket i kudden. Mmmm det var så varmt här under täcket, jag ville ligga här hela dagen och bara sova. Jag hade faktiskt inte drömt någon mardröm inatt, nej jag hade tvärt om drömt en väldigt bra dröm. Alex hade varit med och han hade kysst mig och sagt att han älskade mig, jag ryste till av välbehag när jag tänkte tillbaka på drömmen och drog täcket lite hårdare omkring mig. Jag ville inte kliva upp men jag tvingade upp mig själv och smög försiktigt ut ur rummet och in i badrummet. Jag var väl medveten om att min drömprins just i detta ögonblick sov inne i min brors rum.

Jag drog upp värmen och lät vattnet bränna bort nattens sömniga spår i mina celler och när jag klev ur efter si så där en halvtimme var jag klarvaken. Mitt bruna hår såg nästan svart ut när det var blött och jag drog handduken omkring min kropp och klev ut i hallen för att går rakt in i en lång blond kille utan tröja.

- Oj förlåt jag såg dig inte, säger jag

- nej men det var mitt fel, vi verkar gilla att gå in i varandra, skrattar Alex och ler snet mot mig

- mm, svarar jag dumt.

Hans hand landar på min överarm, jag ryser till och han smeker min arm som för att värma mig. Jag ser in i hans otroligt djupa blå ögon och min hjärna töms på bra ord att säga och jag står helt stum och ser på honom. Tydligen så töms min hjärna på muskler också för plötsligt faller min handduk till marken och jag står bara i trosor framför skolans snyggaste kille. Han kan se allt!

Jag spärrar upp ögonen och spänner hela kroppen. Nej herregud, lyd då dumma förbannade kropp, böj dig ner och ta upp handuken, lyd då!!, tänker jag panikslaget men min kropp lyder inte och jag står fortfarande halvnaken och glor.

- eee du tappade din handduk, säger Alex lite generat och böjer sig ner som en gentleman och lyfter upp den åt mig och jag tar lamt imot den. Jag ser att han av artighet försöker att inte titta på mina blottade bröst men jag ser att han smygkikar. Jag får bråttom att komma in på mitt rum och min tunga trasslar ihop dom nervösa orden.

- ee du in toa, jag i vägen, ee är... nej jag menar, sprutar det ur mig och jag trycker mig förbi honom och flyr in på mitt rum och stänger fort dörren.

Alex perspektiv:

Jag ser in i Mayas underbart ljus blåa ögon och får instinkten att kyssa henne när hennes handduk plötsligt ramlar till golvet och hon står halvnaken framför mig. Jag ser hur hon spärrar upp ögonen och man ser hur hennes andikte skiftar till rött på nästan bara en sekund, och jag känner hur hon spänner sig under min hand. Jag kan inte låta bli att glida med blicken över hennes alltför perfekta kropp och en helt olämplig bild tar form i mitt huvud där jag och Maya är ensamma i min säng...

- eee du tappade din handduk, säger jag generat och böjer mig ner efter den eftersom Maya verkar blivit handlings förlamad. Hon tar stumt imot den och hennes blick förändras och hon trycker sig snabbt förbi mig och säger en massa ord huller om buller till mig.

- ee du in toa, jag i vägen, ee är... nej jag menar, säger hon och springer in på sitt rum och lämnar mig kvar lite halvt generad i hallen.

Mayas perspektiv:

Jag glider ner längs med dörren och ser mållöst på mina egna händer. Slår till mig själv i huvudet och begraver sen mitt ansikte i mina armar och känner att mitt ansikte är brännhet. Jag måste väl se ut som en jäkla tomat i ansiktet och skäms. Det är så pinsamt så till och med några små tårar siprar nerför mina kinder. Suck. Mina ben vill inte lyda mig men jag kämpar mig upp och går fram till min byrå och knäpper på min min rosa bh. Drar ett vanligt grått linne över huvudet, tar på mig ett par vanliga leggings och sen min nya ljusgråa tjocktröja. Jag får väl spendera min dag här inne då nu när jag skämt bort mig så fullständigt framför Alex. Jag låter musiken fylla mitt rum och går in på facebook. Inga händelser men vad förväntade jag mig, jag är ju inte precis särskillt populär. Men ser till min lycka att Jessica är inloggad på chatten.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Maya - Hej gumman, hur mår du vad är du för sjuk?♥

Jessica - Hej sötnos, jo...♥

Maya - Jo... vadå?♥

Jessica - Jag har gråtit rätt mycket men dokorn säger att jag kommer bli frisk♥

Maya - Vad bra men Jessica vad är du för sjuk?♥

Jessica - Maya........... jag har canser.♥

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

You're my geek

Kommentera

22 Dec

17:48

KOMMENTAR

2kommentarer

SVAR: Taaaaaack så jätte mycket! :D Vad kul att du gillar den:D Jo jag försöker skriva ett nytt kapitel varje dag så ni får vänta tills imon på nästa kapitel :D Fortsätt kommentera om det är något jag ska förbättra eller vad som helst, jag vill bara bli en bättre skrivare :)

tack tack tack

Vardags Babbel

Kommentera

22 Dec

16:26

You´re my geek - kapitel 4

2kommentarer

- äää skit i det då din tönt, skrattar han och reser sig upp, tar boken ur Rasmus händer och kastar den hårt i min mage.

- ses stumpan, hahahah

Dagen går segt för mig och jag gömmer mig inne på tjejernas toalett under lunchen och torkar bort ännu lite mascara som hamnat under ögonen. Det är trångt inne i det lilla båset och medans jag äter min lunch rinner tårarna ner för mina kinder.

SMÄLL!

Jag slår igen dörren till mitt rum och slänger mig på sängen. Ännu en dag i skolan. Som tur är så är det fredag så jag har en hel helg för mig själv. Jag sätter mig upp och torkar bort några tårar och drar av mig mina kläder. Drar på min mina shorts och en sport bh bara och går fram till min dator. Facebook och inga händelser. Jag suckar och går in på devote.se och loggar in på min blogg. Skriver ett inlägg om hur min dag varit och låter sen musiken strömma ur mina högtalare, fylla mitt rum med dunket från basen och låta rytmen ta tag i min kropp och jag dansar runt i mitt rum till texter om kärlek och livet. Svetten rinner ner för min panna och min puls blir starkare. Men jag fortsätter dansa runt i mitt rum, jag hoppar, studsar, sparkar, ut med mina armar och svingar runt. Jag känner mig så fri, avslappnad och glad. Musiken lyfter mig ifrån mitt eget elände och jag sjunger högt och tydligt med i texterna.

Utanför dörren står Robin och trycker sitt öra imott min dörr med en kompis och lyssnar på mig när jag sjunger och hoppar runt och tränar i mitt rum. Robin skrattar och formar ljud löst 1,2 NU!! Han rycker upp dörren och springer in och börjar hoppa runt och dansa med mig medan han skriker ut texten så som han tror att den går. Jag stannar upp mitt i ett danssteg och vänder mig om emot honom helt svettig och glor argt på honom. Robin viker sig dubbelt av skratt och det är först då jag upptäcker vem hans blonda kompis är som står och småskrattar i dörr öppningen. Alex Reyson.

Jag blir illröd i ansiktet och att rodna gör ju inte den otroligt pinsama situationen bättre.

Jag ser hur Alex granskar min nästan halv nakna kropp och blodet strömmar till mina kinder igen.

- Robin!! Fan lämna mig ifred din uppblåsta tjockhuve!!

- Hhahahah aa okej, kom alex, fnittrar robin och kryper ut ur mitt rum

Jag tittar upp och mötter Alex blick. Varför kollar han på mig så? Så vänligt.

- Hej, ler han mot mig

- Hejsan, säger jag generat

- Jag ska nog följa efter din bror, Men vi ses, säger han och hans leende blir bredare

- aa vi ses, andas jag och han lämnar mitt rum med en sista blick på mig.

När han gått går jag fram och stänger dörren efter dom och glider ner intill den. Gud vad pinsamt! Jag dör, snygga Alex Reyson och min dumma bror... när blev dom vänner?

Jag reser mig upp och tar fram lite rena kläder och smyger ut i hallen och fram till badrummet och låser dörren.

Jag är svettig och varm och drar av mig mina tränings kläder och ställer mig framför spegeln och ser kritiskt in i min spegelbild. Jag sätter händer på mina höfter och vrider och vänder på mig, låter sen armarna hänga lealöst längs sidorna igen och vänder mig sen imot duchen och kliver in.

Jag höjer upp värmen så att det bränner i huden och det blir ångor i duschen. Värmen suddar ut min tidsuppfattning och jag står kvar länge i duchen och löddrar varje millimeter av min kropp och tvättar håret grundligt. Hela jag brinner och jag kan andas igen. Det är som om jag hållit andan hela dagen fram tills nu, när jag fått svettas och sen får slappna av i ångor och het vatten.

När jag kliver ut på det kalla golvet ryser jag till lite men sliter till mig en varm fluffig handduk och virar runt mig och låser sen upp dörren och går ut i hallen igen. Jag smitter in på mitt rum och låser dörren. Drar på mig mina vanliga jeans igen och tänker ta på mig min stora tjocktröja men kommer på att Alex Reyson finns i mitt hus och bestämmer mig för att ta min rosa tröja istället precis när jag hör mamma ropa att det är mat.

Jag drar några mascara drag över fransarna och lite solpuder på mina kinder och rusar sen ner för trappan och in i köket. Jag sätter mig ner och precis när jag satt mig ner kommer killarna ner till köket.

- Hej mamma, det ser skit gott ut, säger Robin och sätter sig på stolen mitt imot mig som vanligt.

Det känns som om det är något som smällter i mig och jag kan inte låta bli att le tillbaka mot honom.

You're my geek

Kommentera

20 Dec

23:54

You´re my geek - kapitel 3

0kommentarer

Mitt hjärta dunkade i mina ögon, hans hand låg på min axel, som om han brydde sig om mig. Om jag slagit mig när vi gick in i varandra. Men när hans kompisar ropade på honom och han lämnade mig mig med ännu ett förlåt och sprang där ifrån slog verkligheten i mig hårt. Han brydde sig inte om mig och det var bara en slump att han hållit sin hand på min arm. Jag var lika mycket tönt och no-lifer för honom som för alla andra på den här skolan.

Min blick föll till golvet när alla ljud i korridoren trängde in i mina öron och jag flydde mot klassrummet.

Min hand landar på handtaget och jag låter dörren glida upp med bara en liten knuff. När jag kliver in är hälften av klassen här men vår lärare Mia står och förbereder inför att vi ska börja. Allison och Rebecka, skolans blonda sminkisar som går runt och tror att dom är snyggast och bäst i världen, men hur kul är det att vara populär för att man har stora bröst och plattat platinablont hår, sitter och fnittrat med sitt gäng. När jag kliver in vänder sig den lilla blonda plastgruppen om och skrattade åt mig. Jag kollar ner lite men tittar upp igen och får en stor klump i magen när min blick landar på Paul, biffen och Rasmus som sitter och körde armbrytning. Jag börjar gå in och studerar noggrant golvet medan jag går ner mot min plats längst ner i klassrummet. Jag glor ner i golvet med all min kraft men så plötsligt får jag ett hårt slag mot mitt smallben och golvet jag studerat så noga kommer närmre. Jag fäller ut min armar och slår i hårt, mitt huvud dunkar ner i marken och när min vänstra arm glider slår jag i huvudet igen fast i bänkbenet. Svart.

- Maya!! Maya? Maya?!! ropar en röst i mörkret och jag drars upp ur det och in i mullret av stolar som drars ut för att titta ner på tönten som ligger på golvet.

- Maya?!! här du mig, frågar Mia

- ee mmm, pressar jag fram och försöker resa mig upp på armbågarna men Mia håller ner mig

- Nej sitt inte upp, är det okej? du slog i huvudet rätt rejält, säger hon med mjuk röst och ser vänligt på mig genom sina glasögon.

- ja jag mår bra, stönar jag

- okej men vad hände gumman? undrade hon

Jag kollar henne i ögonen, tittar åt sidan och fångade upp Pauls hotfulla blick men ser snabbt tillbaka till Mias vänliga.

- Jag ramlade, ljög jag. Jag ville säga till henne att det var Paul som hade fält mig men jag ville inte få stryck sen så jag ljög. Precis som jag alltid gjorde när jag sa till mamma att jag sovit gott på morgonen, när jag egentligen alltid drömt en mardröm om skolan och Pauls gäng. Precis som när jag varje dag klistrade på mig ett leende när pappa pussade min panna innan jag gick till skolan. Precis som när Paul och dom hade gjort något taskigt eller slåt mig och jag sa att jag ramlat. Jag ljög om allt, att jag mådde bra, att blåmärkerna på mina armar och ben var min egen klumpighets fel och att jag trivdes i skolan och hade många vänner. Lögner alltihop, bara lögner.

- Får jag resa på mig nu? frågade jag tyst och Mia nickade men kollade lite oroligt på mig. Jag ignorerade smärtan i benet och fortsatte längs bänkraderna till min plats. Mia började prata och jag började klottra på bänken. Efter 60 minuter som gick snabbare än jag hoppats så ringde det ut. Jag suckade och satt kvar tills alla lämnat rummet förutom Mia och då skyndade jag mig för att slippa en massa frågor. Jag gick själv ut på skolgården och satte mig vid det gammla cykelskjulet för att få vara själv och läsa.

*Han lutar sig fram och kollar henne djupt i ögonen och böjer sig långsa...*

Min bok rycks ur mina händer och när jag kollar upp drar jag in luft så ett litet chochat ljud tränger ut genom mina fylliga läppar.

- hahahah kärlekens natt? vilken cool bok du läser sötnos, hahahah, skrattar Paul och skickar bak min bok till Rasmus som skrattar ett högt bullrigt skratt och kastar boken till biffen som fnyser och kastar tillbaka den med samma tröga min som vanligt. Jag sitter tyst och kollar på.

- Men gumman blev du ledsen nu, skrattar Paul och sätter sig bredvid mig och drar mig intill honom i hans jätte armar. Obehaget kryper in under min hud och jag skyggar bort från honom. Han drar mig närmre sig och lyfter upp mitt hår så att jag ser ut som pippi långstrump och rufsar sen till det.

- Förlåt gumman att jag råkade fälla dig där inne i klassrummet, hahahah det var inte meningen... eller? hahah

Jag sitter tyst och låter han göra det för jag vågar inte säga till men plötsligt, så sträcker han sin högra hand och kupar den runt mitt bröst samtidigt som han viskar ej du gumman ska vi inte smyga in i skjulet. Då drar jag mig bort från honom och knuffar han ifrån mig och viskar nej, nej det vill jag inte.

- äää skit i det då din tönt, skrattar han och reser sig upp, tar boken ur Rasmus händer och kastar den hårt i min mage.

- ses stumpan, hahahah

You're my geek

Kommentera

19 Dec

21:41

You´re my geek - kapitel 2

0kommentarer

När Robin först klev in i bussen blev allt stökigt, massa tjut och rop på honom. Men när jag klev in blev alla tysta och när jag fortsatte in till mitt sätte där jag alltid satt själv nuförtiden när Jessica låg på sjukhus fick jag små ärt bollar av papper blåsta i nacken och folk som viskandes kollade på mig och skrattandes mitt namn, jag hörde dom nog

- hahahahhihi Maya hahahhihihihaha

som om jag var något missfoster...

Jag satte mig tungt i "mitt" sätte och drog upp mina ben tätt intill mig. Kramade om mig själv mot allt det onda som fanns omkring mig och tänkte på mitt vänliga rum, min enda och bästa vän Jessica och mamma och försökte trösta mig själv. Jag lutade mitt huvud mot det kalla fönstret och stod i mot lusten att trycka på stopp och springa hem. suck. Det skulle bli en lång dag...

Skolan var bullrig och människor sprang fram och tillbaka över skolgården. Min väska dunkade imot mitt högra lår och jag tryckte armarna om mig för att hålla borta kylan. Mina steg var snabba, inte bara för att höstens iskalla luft siprade in under huden utan för att snabbt hinna in i skolan innan Paul och ca kom upp från ingenstans. Jag han och inne i skolan var oväsenet ännu högre. Jag smet förbi Allison och Rebeckas coola gäng utan att synas och öppnade mitt skåp för att kunna gömma mig. Usch matte först tänke jag när jag läste på mitt schema och började ta fram böcker och pennor och stängde sen mitt skåp.

Ojj!! ropade jag till när jag förvånat ser Allison stå lutad precis bakom mitt skåp men hela hennes blonda plastgäng bakom sig.

- hejjj Maya söötnos, hihhi, säger hon med sliskigt len röst och fejkat leende

- hej Allison...

- Ser att du kört på lantis stilen idag, det passar dig, säger hon med plutande läppar och alla hennes blondakopior skrattar

- tack..., viskar jag och trycker mig förbi henne och hon skrattar sitt höga pipiga skratt efter mig

jag får så bråttom att komma där ifrån att jag inte ser mig för och plötsligt slår jag i någons axel.

Jag snurrar runt i min fart och mitt förlåt blandas i rörelsen

- förlåt

- nej men det är okej, jag såg mig inte för, säger en mörk lite hes röst

Jag tittar upp och möter ett par vackra blå ögon och får bara fram ennu ett förlåt.

Dom blåa ögonen tillhörde Alex. Alex Reyson.

Mitt hjärta dunkade i mina öron, hans hand låg på min axel, som om han brydde sig om mig. Om jag slagit mig när vi gick in i varandra. Men när hans kompisar ropade på honom och han lämnade mig mig med ännu ett förlåt och sprang där ifrån slog verkligheten i mig hårt. Han brydde sig inte om mig och det var bara en slump att han hållit sin hand på min arm. Jag var lika mycket tönt och no-lifer för honom som för alla andra på den här skolan.

Min blick föll till golvet när alla ljud i korridoren trängde in i mina öron och jag flydde mot klassrummet.

Förlåt för kort inlägg men ska gå och lägga mig nu, godnatt

KRAM E

You're my geek

Kommentera

19 Dec

17:34

You´re my geek - kapitel 1

0kommentarer

Tjutet av min ilskna väckar klocka och min arga tvillingbror Robins smällar i väggen väckte mig och jag öppnade mina ögonlock och rusade fram till klockan för att få tyst på den och för att få Robin att sluta banka på min vägg. Jag hade inte ens hört att min klocka hade börjat ringa så det kvicka uppvaknandet och språnget fick mig att se tunnelseende och jag var tvungen att gripa tag i min bokhyllan för att inte ramla. Fredag!! tänkte jag och släppte taget om bokhyllan. Jag kröp ner i sängen igen och drog täcket över huvudet, medveten om att det var en dålig idé. Tillslut reste jag mig upp och gick fram till spegeln. Glodde på mig själv dumtrött ett tag och tog sen ett steg mot garderoben. Fick bli det vanliga idag, slitna jeans, svart linne och sen en röd lite för stor skjorta. Några drag med borsten genom mitt långa bruna hår och lät sen en slinga hamna bakom örat. Som vanligt. Drog mascaran några gånger över mina fransar, kajal, brunpuder på kinderna och sen så klart täcka över en envist röd finne på kinden. Vardags rutiner, tröttsamma, uttjatade, och alldeles vanliga. suck. Min blick gled till spegeln igen och efter att ha kritiserat varenda del av min kropp gick jag med tunga steg ner till köket.

Min mamma stod som vanligt, onaturligt glad och visslade samtidigt som hon stekte pannkakor till mig och min bror.

- Godmorgon gumman. Sovit gott?

- godmorgon mamma, aa det har jag väl, mummlade jag tillbaka och satte mig mitt imott min bror som redan glufsade i sin pannkakor.

Hon la upp två stycken på min talrik och jag hällde på sylt och började långsamt äta. Robin rusade ut ur köket innan jag ens var klar med min första pannkaka och när jag tillslut var klar stod han och tog upp all plats i badrummet.

- Men Robin flytta på dig då.

- eee nee?

- Flytta jag ska bara ha min tandborste.

- Man kan säga snälla?

- Men för i helvete, flytta dåå!!

- hörde ingen snälla, sa han med plutande läppar

- Men snälla för fan, flytta din feta röv så jag kan komma åt min tandborste...!! Nästan skrek jag

- hahaha okej då ta det lungt, guuummman, det sista sa han långsamt och med silkes len röst för att immitera mamma. Jag gav honom en sur blick och slet åt min min tandborste och gick ner till badrummet men tunga steg.

Vi sprang till bussen och han nätt och jämt inte med. Jag hade önskat att vi missat den så jag hade sluppit åka bussen men hälften av alla skolans elever, som alla älskade min bror men som alla under trycket av skolans största killar Paul, Biffen och Rasmus tyckte jag var skolans tönt som man automatiskt då fick trycka ner. På alla möjliga sätt som fanns i hela världen...

Jag hade haft vänner, rätt många faktiskt tills Paul hade börjat på vår skola och bildat sitt lilla gäng och sen riktat in sig på mig. Jag var hans måltavla, och han kastade bara mer och mer pilar på mig. Som sagt så HADE jag haft vänner, men dom hade alla lämnat min sida när Paul och co hade börjat ge sig på mig. Igen ville ju bli utsatt själv. Men jag hade haft en enda trogen vän kvar, Jessica... men hon hade, men ett hugg i hjärtat på mig lagts in på sjukhus för några dagar sen. Så jag var själv. Helt själv.

- hahahahhihi Maya hahahhihihihaha

som om jag var något missfoster...

Så det var första kapitlet, kommentera om ni tyckte det var dåligt, tog för lång tid för allt och aa :D

You're my geek

Kommentera

18 Dec

23:21

INGET KLART ÄN, MEN LÅT SÅ VARA

0kommentarer

Jag har blivit inspirerad av min vän Linnéa som gjorde en novellblogg för rätt länge sen men slutade och av min vän Melissa som har en novellblogg, http://onlyaboutyou.blogg.se , så tänkte starta en själv. En novell blogg... som kommer inehålla då flera noveller.. eftersom då när jag skriver dom. Jo varje novell kommer få en egen kategori, som kommer ha samma namn som novellen så att man kan gå in och läsa den igen senare om man vill. Den första novellen kommer heta : You're my geek. Så som det står på den headern som ska komma upp, om min blogg vill sammarbeta(vilket blogg.se aldrig gjort med mig då jag hade en blogg här innan, men flyttade över till devote som är mycket bättre) men ville ändå ha min blogg på skit blogg.se för det ser bättre ut till utseendet, renare liksom :) Som sagt, varej novell kommer få en egen kategori och det kommer också finnas en kategori som heter "vardags babbel" där det här inlägget tillexempel kommer hörra till :) Efter som det här bara är en novell blogg så har jag, sen rätt länge sen en blogg om mig och mitt liv på, den allt för mycket bättre blogg sajten devote.se / http://ebbsson.devote.se som ni gärna kan följa :D

hmmm vet inte om det var så mycket mer.. får se, ja jo jag som skriver heter Ebba och har tänkt börja skriva så snart som möjligt så ni får vänta med spänning tills det första kapitlet av You're my geek kommer upp.

Godnatt!