27 Jan

18:00

Kapitel 3 - Who is you?

1kommentarer

Jag har helt glömt bort Miranda och vilken tid vi skulle träffas. Plötsligt så står hon framför mig. Hennes läppar rör på sig men jag hör inte ett ord, jag bara skrattar hejdlöst. Hon kollar upp på killen som står bakom mig. Han har begravt sitt ansikte i mitt mörka hår och kysser sensuellt min axel och hals. Miranda kollar sig bekymrat omkring och verkar inte riktigt veta vad hon ska göra. Jag ser på henne men hon är så suddig att jag inte riktigt får grepp om henne. Jag lutar mitt huvud bakåt så det vilar mot killens bröstkorg. Han får mig att vända mig om och jag ser upp mot honom. Han är lång och snygg och har mörkt hår. Han ser väldigt snäll ut. Han ler ner mot mig och böjer sig sen ner. Hans mjuka läppar pressas försiktigt mot mina. Jag särar långsamt på läpparna och låter hans tunga dansa in i min mun. Jag hinner inte avsluta kyssen förens Miranda står framför mig igen. Hon säger nått till killen som ser chockat på henne och börjar sen dra iväg mig ut från dansgolvet.

Miranda hjälper mig med skorna och jackan och sen fortsätter hon ha dra med mig ut ur huset. Kylan smeker mina kinder och jag känner att jag piggnar till lite. Jag tar upp ett paket cigaretter ur min jackficka och en tändare och bjuder Miranda. Hon tar tyst emot en. Vi går tätt ihop och håller armkrok.
-         Hur mycket är klockan? Frågar jag
-         5 över halv 4:a.
-         Aha… sorry.
-         Det är lugnt, hörde om vad som hände med Måns. Förstår att du söp dig redlös, vilket du fortfarande är…redlös alltså, skrattar Miranda och ler varmt mot mig. Jag skrattar med henne och snubblar till lite men Miranda håller hårt i mig och får upp mig på fötterna igen.

 Lite senare ligger vi båda nerbäddade i Mirandas stora dubbelsäng. Hennes föräldrar är inte hemma så vi hade stökat omkring i köket efter nattkäk utan att behöva oroa oss över att väcka någon. Vi hade legat och pratat hur länge som helst i mörkret. Miranda hade glatt pratat om killen hon hånglade med på festen och vi hade pratat om det som hände med Måns och killen jag kysste. Men nu har Miranda somnat, hon somnade mitt i en mening. Klockan börjar närma sig 7. Mina ögonlock är så himla tunga men jag kan inte somna. Det snurrar i mitt huvud. Men det är inte bara det som gör det omöjligt att somna. En bild ploppar hela tiden upp i mitt huvud. Eller egentligen är det flera bilder, minnesbilder från festen. Måns, alla människor, dansen och sen han. Den okända killen som jag kysste. Han kändes så felplacerad. Man såg att han inte hörde hemma bland alla dom där festande människorna. Han såg ut att inte trivas. Men han såg så snäll och blyg ut och att han såg så missplacerad ut var det som gjorde han så attraherande. Vem är den här killen? Jag har aldrig sett honom förut? Aldrig någonsin. Mitt huvud är fyllt till bredden av frågor. Men snart faller även jag ner i djup sömn. 

Mina drömmar är ett ända virrvarr. Resultatet av dom många tankarna jag haft innan jag tillslut slukades av tröttheten. Jag snurrar runt i sängen och gnyr till varje gång Måns ansikte dyker upp i drömmarna. Jag kan inte förstå varför men varje gång han uppenbarar sig i mina drömmar är mina känslor ett ända kaos. Jag hatar honom men jag älskar honom, tror jag. Jag vill slå honom men samtidigt slänga mig i hans armar. Mina känslor i drömmen håller på med samma kamp som när jag är i vaket tillstånd. Hans mörka ögon stirrar mot mig. Jag känner mig så liten och oälskad. Precis som jag gjorde när vi var ihop. Han dominerar mig, styr mig och får mig att glömma bort vem jag är. Jag skriker till och fäktar vilt med armarna när Måns mörka hotfulla ögon närmar sig mig. Hans armar är spända och han går långsamt mot mig. 
"Låt mig va, Låt mig va!"

I drömmen vänder Måns på huvudet och allt snurrar runt. Killen från festen. Han med dom snälla ögonen står nu framför mig. Jag vet inte vad som är in eller ut. Han står bara och ser på mig. Vänligt. Han är lite suddig för mitt minne av honom är inte glasklart. Jag vill att han ska komma närmre.
"Kom" viskar jag. Mina ord flyger iväg med ljudetsvågor. Men när dom kommer närmre honom snurrar allt till igen. Orden blir mörka och och det är inte längre killen som står framför mig. Det är Måns igen. Orden når honom och han fortsätter mot mig. Han ler girigt. Jag ryggar tillbaka. Då förändras hans ansikte och han ler kärleksfullt mot mig. Jag mjuknar. Han kommer mot mig. Han är nästan här nu. Jag är förvirrad och sen är jag fast. Måns sluter mig i sina armar.
"Älskling...Va i helvete! Du är dum i huvudet, du är värdelös, och alla dom tjejerna som jag bedragit dig med är tusen gånger bättre ligg än dig. Du kommer ångra att du gjorde slut med mig din fitta."

Måns ord från när vi gjorde slut ekar i drömmen. Han ler mot mig. Fortfarande kärlekfullt men sen backar han och jag ser hur tusen tjejer sluter upp vid hans sida. Jag bryter ihop men drars sen bakåt av ett par starka armar. Jag är tillbaks på festen. Killen men dom snälla ögonen ler lite osäkert mot mig. Minnet från när jag gick fram till honom spelas upp. Jag börjar dansa med honom och känner att jag blir lite gladare igen. Precis som på festen. Jag snurrar runt och upplever sen hans läppar mot mina. Dom är helt annurlunda än vad Måns är. Varma och mjuka. Sen drars jag ur drömmen. Kommer upp till ytan från drömmarnas hav och vaknar. 

Love isn't my style
Kommentera

20 Jan

18:00

Kapitel 2 - Love, only for tonight.

0kommentarer

Det är skönt, skönt att dansa av sig sorgen. Sorgen som tyngt mitt bröst sen jag och Måns gjorde slut. Det är skönt att dansa där i mörkret. Varm och svettig. Tryckt mot främmande kroppar. Hoppandes, skrikandes, skrattandes och även gråtandes. Det är skönt.
Dansa tills dina fötter glöder säger man, och att dansa tills mina fötter glöder. Det tycker jag låter som en bra idé.
Det är skönt.

Alkoholen rusar i mitt blod. Den gör min balans dålig och min syn suddig, min mun sluddrig och mina tankar lyckliga. Det är bra.
Han är också bra, han som dansar bakom mig. Den varma, muskulösa, välkomnande kroppen som trycker sig mot min rygg och följer mina rörelser med sin kropp.Det känns bra, väldigt bra faktiskt
Han håller sina händer i ett stadigt grepp om min midja. Jag dansar vilt i hans armar. Svänger med höfterna, snurrar och pumpar armarna i luften. Gud vad det rusar. Han får fånga mig ibland då alkoholen gärna vill få mig att ramla. Vid varje snubblande steg och varje gång jag nästan faller så brister jag ut i skratt. 

Hans kyssar mot min nacke avlöser hans viskande komplimanger om hur vacker jag är. Hans mun är alldeles intill mitt öra och han andas mer ut orden än vad han säger dom. Det kittlas och jag fnittrar till.
-    Vad vacker du är.
Väldigt smörigt men det är en bra egoboost och det är skönt med lite uppskattning för en gångs skull. Måns gav mig knappast en blick i slutet av vårt förhållande.

Musiken dånar ut genom högtalarna, skålar utbringas, kyssar utdelas och kroppar, tätt, tätt intill varandra lovar att älska varann, om nu bara för en natt.

____________________________________________________________________________________________

Väldigt kort kapitel. Men jag hoppas det gör er nyfikna inför kapitel 3 sam inte är lika kort!

Kommentera!

Kram E!

Love isn't my style
Kommentera

16 Jan

17:25

Upplägg

0kommentarer
Hej!
Som det ser ut nu så kommer jag försöka publicera ett nytt inlägg varje söndag runt kl 18:00. Vi får se hur det går med det men det är ungefär så jag har tänkt så får hoppas att jag kan hålla mig till den planen. Glöm inte att tipsa vänner om bloggen och kom såklart ihåg att kommentera om vad ni tycker om och inte och om det är nått som behövs ändras. Tills vi hörs på söndag med kapitel 2, ha det bra.
Kram E.
 
Vardags Babbel
Kommentera

14 Jan

21:54

Kommentera och sprid vidare

0kommentarer
Hej!

Just nu har jag typ 2 läsare. Mig själv när jag går in för att se hur bloggen ser ut, och sen en kompis. Jag skulle bli jätte glad om ni ville tipsa era vänner om bloggen och såklart kommentara vad ni tycker!

Kram E.

Vardags Babbel
Kommentera

13 Jan

18:00

Kapitel 1 - Party

0kommentarer

Röken ringlar långsamt ut ur min mun. Mina perfekt rödmålade läppar formar sig som ett o när jag blåser ut och visar sen upp en tandrad som är lika vit som snövits hy. Killarna är som hänförda där dom står runt omkring mig och stirrar på mig. Jag slänger ciggen på marken utan att röka klart den och trampar på den för att släcka elden. Sen harklar jag mig, blinkar med mitt ena perfekt målade öga till en blondkille och ger en slängkyss till en brunett innan jag tränger mig ut ur klungan som samlats runt mig. När jag går min väg mot huset där en fest är i fullgång är jag mycket medveten om att killarna vänt sig om och följer min svängande rumpa hela vägen tills jag försvinner in i huset.

 Huset är lite ner släckt förutom i köket och det är ungdomar överallt. Folk tränger sig förbi mig på väg mot dörrarna som leder ut. En blond tjej snubblar över mig och råkar putta in mig i ett skåp.
-         Hihi förlåt.
Säger hon och ler mot mig. Hon säger nått mer, nått om att hon ramlade på tröskeln men det är svårt att tyda då alkoholen gjort henne alldeles dimmig och oförmögen att tala rätt. Jag ler mot henne och klämmer mig sen förbi in mot vardagsrummet. Det är människor överallt. Alla dansar och super, vissa är väldigt kärleksfulla och hela soffan är ockuperad av kyssandes par. Jag ser mig förvirrat omkring på jakt efter Miranda. Jag är trött på tafsande killar, tjejer som spelar fulla och dumma och musiken är så hög nu när alkoholen gått ur mig vilket gör att bakfyllan som börjar smyga sig på inte blir så mycket bättre. Där är hon. Hon är ett utav dom där paren i soffan.

Jag armbågar mig fram mot henne och ser att hon sitter tätt ihop slingrad med en snaggad kille men jag vet inte vem det är då jag inte ser ansiktet eftersom Miranda döljer sikten med sitt hår. Dom är inte särskilt blyga ser jag. Jag höjer på ett av mina välplockade ögonbryn. Killen har sin hand mellan Mirandas ben och det ser ut som om Miranda har sin hand innanför killens byxor. Jag sväljer men lutar mig sen fram och knackar henne på axeln. Ingen reaktion. Jag knackar igen och får inget svar då heller. Suck. Jag himlar med ögonen och rycker sen till i henne istället.

-         Vafan är det, skriker Miranda till innan hon ser att det är jag som stör henne. Hon mjuknar och ler sen vänligt mot mig. Hon är ganska påverkad kan jag se. Jag kollar på killen. Känner inte igen honom. Hans ögon är glansiga och jag antar att det beror på både alkoholen och Mirandas hans som befinner sig innanför hans byxor.
-         Åh hej Bella.
-         Klockan är halv 3, när ska vi börja dra oss hem?
-         Jag kommer om en stund. Vi kan väl mötas utanför huset vid kl 3?
-         Okej. Hmm… fortsätt med det du håller på med då så ses vi sen, säger jag lite obekvämt men vänder mig sen bort och börjar försöka röra mig mot köket.

I köket står det några och shotar och en kille med långt kopparfärgat hår uppsatt i en hästsvans hänger ut genom fönstret och röker. Jag hinner inte se så mycket mer av personerna som står inne i köket förens någon drar tag i min tröja och trycker upp mig mot väggen.
Måns placerar självsäkert sin ena hand på min höft och står och ler mot mig. Han andas tungt och hans andedräkt slår mot mitt ansikte. Jag känna lukten av alkohol och rök och på hans ögon att döma så kommer han inte komma ihåg det här i morgon.
-         Hej baby, sluddrar Måns fram och tar sen en stor klunk av sin öl som han håller i den handen som han inte har vilande runt min midja.

-         Hej Måns.
-         Kan inte jag få en kyss gumman?
-         Nej Måns, vi är inte ihop längre som du kanske minns, eller det gör du ju inte för du är för full, men nej… du får ingen kyss, säger jag trött och försöker ta mig förbi honom.
-         Men älskling, varför då… jag älskar ju dig?
-         Tydligen inte, då du varit otrogen så många gånger att du tappat räkningen på hur många och du börjar glömma bort vad din flickvän heter. Då du blandar ihop mitt namn med någon slampas namn som du låg med 5 minuter innan du går för att träffa mig.
-         Men… Bella, så är det inte alls. Hans röst är alldeles trög och han vinglar framför mig.

Han framstår sig själv som ännu dummare än vad han är. Jag fnyser och trycker bort honom från mig, vilket går lättare än förväntat då Måns har så dålig balans just nu att han nästan faller baklänges.

Jag känner mig så sårad. Även fast jag framstår som en väldigt tuff och cool tjej så har jag känslor, och Måns lyckas alltid trampa på rätt tår för att få mig att vilja gråta. Jag går fram till bardisken, häller upp vodka i ett shot glas och låter sen spriten glida ner i min strupe. Det bränns och jag tar en till. Mina händer krampar om kanterna på disken. Jag sluter mina ögon och vänder mig om. Effekten efter vodkan kommer nästan direkt och det börjar snurra i mitt huvud. Sen rusar jag in i vardagsrummet och klämmer mig in till mitten. Jag börjar hoppa upp och ner, runt och runt. Hela huset snurrar. Någon kille som står bredvid mig ler lite tveksamt mot mig men kollar sen ner i marken. Han ser väldigt felplacerad och osäker ut. Jag går så stadigt jag kan fram till honom. I hans hand har han en plastmugg med vad som ser ut som vin i. Han har knappt druckit något ser det ut som då glaset är nästan fullt. Jag tar självsäkert muggen ur hans händer och tar några klunkar av vinet. Sen vänder jag mig om och trycker mig mot killen. Musiken tar tag i mig och jag låter mig styras av den.
Love isn't my style
Kommentera

11 Jan

22:06

COMING SOON

0kommentarer
Kapitel 1 kommer på söndag.
Vardags Babbel
Kommentera

10 Jan

18:57

Snart

0kommentarer

Hej!

Snart ska jag publicera den nya novellen. Har just nu skrivit 5 kapitel, men ska vänta tills jag skrivit 10 innan jag publicerar den. Vill kunna skriva i lugn och ro innan jag publicerar nått så jag slipper en massa press på att jag måste skriva för då blir det inte bra. Nästa gång vi hörs så är det när Kapitel 1 kommer ut.
Kram E.

 

Vardags Babbel
Kommentera

06 Jan

17:24

Börja om

0kommentarer
Hej!

Precis som rubriken säger så har jag tänkt börja om. Får se hur länge den håller men förhoppningsvis så får ni inte ännu en novell utan slut. Jag ska sätta mig ner nu och börja skriva. Har tänkt att jag ska skriva ett lätt utkast av novellen i min dator och skriva om kapitlen sen innna jag lägger upp dom, så jag har nått att gå efter. Förhoppningsvis så fullföljer jag den här novellen och planen, men ha inte för stora förhoppningar. 
Kramv 
Vardags Babbel
Kommentera

10 Mar

15:08

NÄSTA KAPITEL KOMMER

0kommentarer
Förlåt mig! Asså jag har skriv kramp, vet inte vad jag ska skriva! Så där kommer ni in, ge mig lite inspiration!
ska sätta mig ner och tvinga mig att skriva ett kapitel så fort som möjligt! Ska försöka få upp ett imon, söndag!
puss så länge!♥
Vardags Babbel
Kommentera

27 Feb

21:52

You´re my geek - kapitel 20

1kommentarer
Hon harklar sig och dom ögon jag aldrig jag trodde skulle få se igen syns lite under Jessicas ögonlock när hon långsamt och tungt öppnar dom. Mina bästaväns bruna ögon ser trött och groggigt på mig och jag bryter ihop och slänger mig över henne. Hon rosslar till i mitt öra och jag lutar mig bak och ser på henne. Jag kan inte andas och jag vågar inte blicka. Jessica smackar med munnen och öppnar sin torra mun och ser disigt på mig.
- Maya.... hej, kommer tunt och svagt från Jessicas läppar
Dom följande dagarna satt jag som klistrad i stolen bredvid Jessicas säng. Vi pratade och skrattade och varje gång jag var hos henne glömde jag bort den skärande smärtan jag kände i hjärtat varje gång jag såg Alex i skolan. Hur han uppvaktade mig som om jag var en prinsessa när vi låg mellan lakanen sent på nätterna hemma hos honom. Men hur han sen i skolan knappt såg åt mitt hål. Alex hade rivit upp ett hål i mitt hjärta och varje gång vi sågs när himlen blivit mörk var det som om han sydde igen hålet med silkeslen tråd och fick mig att känna mig hel igen. Men när himlen blivit ljus och det är folk omkring är det som om han river los tråden, drar upp hålet i mitt hjärta till dubbelstorlek och strör kristal klara saltkorn i såret. Men Jessica visste ingenting om Alex. Allt jag hade berättat för henne när hon låg i koma, var så mycket svårare nu när hon faktiskt kunde höra var jag sa. Paul och dom pratade vi aldrig heller om, även fast jag visste att Jessica hade sätt mina nya blåmärken på armarna och den lätta skuggan i mitt ansikte efter Rasmus hand. Paul hade kommit på en ny rolig lek, dne gick ut på att Biffen håller mina armar i ett järngrepp bakom min rygg medans Paul eller Rasmus ger mig örfil efter örfil och mitt ansikte blir röd fläckigt av dom hårda slagen och mina tårar. Jag kunde helt enkelt inte berätta för Jessica fast jag visste att hon visste. Veckorna gick och efter två veckor fick Jessica äntligen åka hem. Skratt bubblar upp ur min hals när jag springer genom sjukhus korridoren med Jessica sittandes i rullstolen som vi måste skjusa henne ut i till bilen även fast hon kan gå.
Maria släppte av mig vid busshållplatsen och den gula klt bussen kommer körade mot hållplatsen. Jag kliver in och slänger ner mig i ett sätte. Bussen börjar köra och jag ser hur en gestalt i svart jacka kommer springandes mot bussen. Jag vet inte varför, i vanliga fall skulle jag ha låtsats att jag inte såg personen men jag rusar upp och fram till busschaffören och ber han att stanna. Killen i svart jacka kommer fram och knackar på rutan. Jag vänder mig om och går tillbaka till min plats. Röd i ansiktet av vad jag faktiskt gjort även fast det inte var något pinsamt. Jag sätter in mina hörlurar i öronen och sänker blicken mot mina skor men jag hinner knappast starta musiken förens lurarna drars ur mina öron. Det är Filip som flåsande och leende ser mot mig.
- Hej Maya!
- Hej Filip!
Han sätter sig till rätta bredvid mig och fixar till frisyren lite. Han är alldeles flammig i ansiktet av springmarchen.
- Tack för att du stannade bussen åt mig, ler Filip mot mig
- Lungt...
- Vad ska du göra i stan?
- Glo lite antar jag, se om jag hittar nått.
- Okej, jo du jag har velat prata med dig om en sak. Jag vissade en bild på dig för mamma..
- Varför vissade du en bild på mig för din mamma, avbryter jag men han tystar mig
- Jag vissade en bild på dig för min mamma för jag tycker att du är söt och snäll, och hur som helst så blev hon storm förtjust i dig och har sagt till mig att jag skulle fråga dig om du ville gå på en casting? säger han och ler mot mig. Men jag fattar inte.
-. En casting? Vad är det?
- Jo min mamma jobbar på en modellargentur och hon undrar om du vill gå på en modellcasting för dom. För att bli modell.
Jag tappar hakan. Jag modell? Va nej? Allt är fel på mig? Hur kan jag bli modell, hur kan någon vilja att jag skull vara modell?
- J-jag som modell? Men... jag är inte modell?
- Ne men alltså, du kan ju typ lära dig eller nått? Så vill du gå? Vi kan gå förbi där nu idag och se om du får en tid? Om du vill alltså? Plus du måste ju ha mållsmans tillåtelse men vi kan gå in.
- Eee okej... visst.
You're my geek
Kommentera

26 Feb

23:02

HERREGUD FÖRLÅT MIG

0kommentarer
FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT MIIIG!!
Nästan två veckor sen jag skrev ett kapitel ju. Förlåt! LOVAR att ett nytt kapitel kommer imon.
PUSS!!
Glöm inte att kommentera. Ni kommenterar för lite, dålig stil jag som lägger ner så mycket tid på den här bloggen. Vill ha lite feedback, så kooooommmentera!!!


Jag och Lundberg för ganska länge sen, hittade ingen annan bild,heheh bjuder!
Vardags Babbel
Kommentera

14 Feb

23:24

You´re my geek - kapitel 19

0kommentarer
- Du vet att jag älskar dig va?
Min hjärna slutar fungera, min tunga blir slapp så inga ord kan formas och rummet som innan snurrat stannar upp. Jag drar in ett skälvande andetag och formar lamt läpparna till ett tyst
- va?
- Ja men jag, kan inte vissa det utåt.
- Varför inte?
- Jag bara kan inte, men jag älskar dig.
- Fan för dig, spottar jag ut men rusar ändå fram till sängen och slänger mig ner i den för att kunna trycka mina läppar mot Alex varma och återuppleva natten som jag inte minns.
LÖRDAG!
SÖNDAG!
Hela helgen har jag suttit bredvid Jessicas säng och berättat för henne om min helg. Jag har hållit hennes hand och gråtit och pratat med henne, om festen och om att jag inte minns någonting. Hur jag vaknade upp hos Alex och efter den minneslösa natten och slängde mig på honom på morgen och att min hjärna nu är full av minnen. Att jag hade smygit hem till honom varje kväll hela helgen. Hela helgen, sent på kvällen har Alex händer varit på ställen på min kropp som jag aldrig trodde någon skulle ha sina händer. Min hand kramar om Jessicas fingrar och jag skakar i hela kroppen av mitt hysteriska gråt.
- Jessica... snälla vakna, jag behöver dig, jag behöver dig Jessica.
Men jag får ingen respons.
- Jessica... det har gått snart två veckor, Jessica snälla vakna.. om du inte vaknar, om du dör... då dör jag. Snälla vakna.
Plötsligt hör jag ett rosslande ljud och min suddiga blick drars mot Jessicas ansikte. Det är blekt och hennes blonda hår är skitigt. Vart kommer ljudet ifrån. Jag blicknar och ljudet blir högre och rossligare. Jessicas ansikte blir tydligare och, det är Jessica som hostar. Hon kvävs. Jag springer upp ur stolen och rusar ut i korridoren.
- HON KVÄVS!!! JESSICA KVÄVS!! HJÄLP HJÄLP MIG, HJÄLP!!!!
Läkare från alla håll kommer springandes mot mig och rusar förbi mig in i rummet. Jag slänger mig mot dörren och glider ner på golvet. Jag krýper ihop i fosterställning och darrar så mycket i gråten att jag precis som Jessica känns som att jag ska kvävas. Vad händer? Nu dör hon. Jessica dör och lämnar mig kvar. Jag blir ensam. Jag är rädd, mitt hjärta är krossat, jag fryser, jag svettas. Jag skipar efter luft och det känns som om jag börjar se tunnelseende. Men sen stannar världen upp. Jag slutar skaka, mina tårar tar slut. Luft strömmar ner i mina lungor och jag kan se.
- Hon andas själv!! HON ANDAS SJÄLV!! skriker en läkare
Mina skakiga armar lyfter mig upp från golvet och jag reser mig upp på mina darriga ben och ställer mig mot Jessicas säng. Hon ligger där precis som förut. Med ett undantag. Hon har ingen slang i halsen som andas åt henne. Hon andas själv. Det är hennes egen kraft som förser hennes lungor med syre och det är hennes bröstkorg som höjs upp och ner av sig själv och inte av en maskin. Hon höll på att kvävas när hennes lungor försökte ta egna andetag av sig själv och en stor slang var ner körd i hennes hals. Hon andas. Jag trycker mig förbi alla läkare i vita kläder. Dom flesta lämnar rummet men Dr. Grey är kvar och fixar med Jessicas dropp och mediciner. Min darriga hand rör försiktigt vid Jessicas ansikte och jag smeker hennes hår försiktigt. Jag lägger min hand över hennes mun och håller en bit ifrån så jag kan känna hennes varma andedräkt mot min hand. Hon andas. Min andra hand lägger jag försiktigt på Jessicas bröst och följer rörelsen av hennes andetag. Dr. Grey lämnar rummet och jag sätter mig långsamt ner på min stol. Min hand vilar fortfarande mot Jessicas bleka ansikte och mot hennes bröstkorg. Mina tårar rinner nerför mina kinder och jag försöker andas men jag är så hänförd över att Jessica andas att jag inte minns hur man gör.
- Jessica....
En rörelse. Ett ljud.
Jessicas huvud vrider plötsligt på sig lite och hennes ögonfransar fladdrar till lite. Min underläpp darrar så mycket att jag inte får fram ett ljud. Hennes fransar fladdrar till igen och hon vrider på sig lite till. Hon harklar sig och dom ögon jag aldrig jag trodde skulle få se igen syns lite under Jessicas ögonlock när hon långsamt och tungt öppnar dom. Mina bästaväns bruna ögon ser trött och groggigt på mig och jag bryter ihop och slänger mig över henne. Hon rosslar till i mitt öra och jag lutar mig bak och ser på henne. Jag kan inte andas och jag vågar inte blicka. Jessica smackar med munnen och öppnar sin torra mun och ser disigt på mig.
- Maya.... hej, kommer tunt och svagt från Jessicas läppar
You're my geek
Kommentera

09 Feb

22:46

You´re my geek - kapitel 18

2kommentarer
- ee Maya.. han harklar sig... vad gör du?
Min hand rör sig upp mot hans mage igen och jag hör hur han andas ut men sen för jag ner min hand innanför hans kalsonger och jag låter handen långsamt smeka honom.
Alex sväljer och harklar sig innan han får ut orden som är väldigt darriga.
- Maya...
Ett tak. Men hallå? Det är inte mitt bruna tak. Det är vitt och blankt. Min blick sveper panikslaget omkring mig. Vart är jag? Onej, jag är inte själv i sängen, vem fan ligger bredvid mig? Varför är jag naken? Hur kom jag hit? Jag sätter mig upp i sängen och jag är helt klarvaken. Täcket faller ner från mina nakna bröst men jag lyfter upp det igen för att dölja min nakenhet. Den ligger en filt nere på golvet som ramlat ner från sängen och jag sträcker mig efter den. Aj hela min kropp värker och mitt huvud dunkar. Jag minns ingenting från gårdagen och det känns som om jag har 1000 bakfyllor på en och samma gång. Jag sveper filten omkring mig och reser mig upp. Täcket åker upp lite och när jag vänder mig om ser jag en naken rumpa ligga i sängen. Ägaren till rumpan har ljust rufsigt hår. Vafan?!! Jag smyger runt sängen på tårna men lägger mig ner på knä istället och kryper fram när hela rummet börjar snurra och jag får spy smak i munnen.
Aaaaaaa!!! Jag slår en hand för munnen för att hindra mig själv från att skrika, jag biter mig i tungan och blundar hårt åt smärtan. FAN FAN FAN!! Av alla människor i världen så är det Alex som ligger i sängen. Hans ljusa hår som faller ner över pannan. Han som ligger och ger i från sig låga snarkningar och som dreglar ner kudden. FAN FAN FAN!! Jag öppnar ögonen och ser på hur han ligger där så dävulsk som är så förbaskat oemotståndlig. Jag andas in för att lungna mig och sen känns det som om någon trycker ihop min mage och jag får rusa fram till papperskorgen på darriga ben som knappt håller. Jag har ingen mat i magen så jag spyr mest ut en massa vätska men gud i himlen vad vidrigt. Jag sätter mig på det kalla golvet och kommer på att jag inte har några trosor. Mina ben vill knappt lyda mig och jag kan knappt resa mig. Jag är så trött och har ont överallt. Jag kryper fram mot mina kläder och börjar klä på mig. Jag hör hur Alex vänder sig i sängen och när jag ser min om över axeln för att se om han fortfarande sover ser jag att han rullat in sig i täcket som en bebis i sin filt. Han är så söt. Jag håller fortfarande filten hårt om kroppen när jag reser mig upp och även fast min kropp protesterar och egentligen vill att jag ska gå och lägga mig i sängen stapplar jag fram mot dörren.
- Hej, säger en skrovlig röst
FAN!
Jag vänder mig om och ser på en yrvaken Alex som trött försöker ta sig ur sitt knyte samtidigt som han gnuggar sig i ögonen.
- Hmm hej, mummlar jag.
- Eee du minns nog inget från igår men din bror bad mig hämta dig för du kom aldrig hem. Vi ljög för din mamma och sa att du sov hos en kompis.
- Vid vilken tid hämtade du mig?
- kl 5.. minns du någonting?
- Nej...
- Förstår det du mindes inte ens vad du hete igår, du verkade typ hög?
- Gjorde jag... konstigt, säger jag generat, jag tar ett steg bak mot dörren som i en vink mot Alex att jag ska gå men han fattar inte.
- Minns du vad som hände efter att jag hämtat dig... när vi kom hem alltså.
FAN!
- ee nej, säger jag kort och känner hur hela mitt ansikte börjar brinna.
- okej...jo ee vi hade sex, säger Alex generat och även hans ansikte slår upp i lågor. Han ser ner på sina händer och pillar nervöst på täckets kant.
- mm jaha eee... jag harklar mig och det blir alldeles tyst i rummet.
FAN LÅT MIG DÖ!!
- Du minns väl inget antar jag men, ja jo det var bra eller aa skönt eller vad man nu säger eee aa, mummlar Alex efter en stunds smärtsam tystnad.
Hans mening följs av mer tystnad. Min tunga har snörat ihop sig i min mun och jag vet inte vad jag ska svara. "Jaha vad bra då" nää "Men vad trevligt om jag hade varit vid mitt sinnesfulla bruk hade jag nog också njutit av det" eeee aldrig? "Jasså så trevligt" nee knappast det heller.
Alex ser sig om i rummet som om han letar efter något han kan prata om men han ser ner på sina händer igen och förblir tyst. Jag vet inte vad jag ska säga och plötsligt slinker orden ur mig innan jag hinner tänka och jag ångrar mig så djupt att jag lät mina läppar förråda mig.
- Hade vi kondom då?
Alex ser upp på mig och nickar.
- Vad bra... Det blir tyst igen och jag ser ner i golvet men jag ser upp direkt igen när Alex chockar mig så mycket så jag slutar andas och glömmer bort hur man gör för att kunna få in luft i lungorna igen.
- Du vet att jag älskar dig va?
Min hjärna slutar fungera, min tunga blir slapp så inga ord kan formas och rummet som innan snurrat stannar upp. Jag drar in ett skälvande andetag och formar lamt läpparna till ett tyst
- va?
- Ja men jag, kan inte vissa det utåt.
- Varför inte?
- Jag bara kan inte, men jag älskar dig.
- Fan för dig, spottar jag ut men rusar ändå fram till sängen och slänger mig ner i den för att kunna trycka mina läppar mot Alex varma och återuppleva natten som jag inte minns.
Det där kan nog vara mitt kortaste kapitel någonsin men ni får nöja er. Ni kommer få vänta tills på måndag på kapitel 19 för ska på danstävling i helgen och en massa så. PUSSHEJ!! Förväntar mig minns 5 kommentaren innan måndag.
PUSSS!
You're my geek
Kommentera

07 Feb

00:15

KOMMENTAR, kom ihåg att kommentera mer!

0kommentarer
SVAR: Taack! :D jag blir så glad att ni gillar den, men jag tycker ni är lite dåliga på att kommentera ;) kommentera mer, jag vill få höra lite kritik, vad jag kan göra bättre, vad som är bra och sånt ja lite feedback. Men jag tackar tackar så mycket för din kommentar, blir så glad:D
Kapitel 18 kommer snart om någon dag, ska bara komma på vad som ska hända, haha :) Skulle vara awsome om ni kunde skriva ut erat namn när ni kommenterar, ni behöver inte skriva mer klarar mig utan eran mail adress liksom men vore kul om man kunde se ett namn:) Hur glad och smikrad jag än blir för ditt "namn" här du som har kommenterat.

Tack för kommentaren och fortsätt kommentera och sprid min blogg till era kompisar :D

PUUUUSSSS!!
Vardags Babbel
Kommentera

05 Feb

20:32

You´re my geek - kapitel 17

1kommentarer
Issa öppnar dörren och så fort dörren slås upp slår musiken imot oss som om någon tryckt upp en kudde i våra ansikten i ett försök att kväva oss. Vi kliver in över tröskeln och det är kaos. Folk som dansas, super och hånglar. Vi trycker oss rakt in i folkmässan och sen svänger Issa om och ger mig ett plast glas med någon genom skinlig vätska i. Hon ger mig täcken att jag ska svepa det så jag för muggen till munnen och klunkar i mig det. Det bränner i halsen och det smakar vidrigt. Issa formar orden v-o-d-k-a och jag förstår varför det börjar snurra lite i huvudet. Issa drar med mig in till mitten av allt folk och sen börjar hon hoppa runt som en galning tills hon slänger sig i armarna på någon kille som genast trycker ner sin tunga i halsen på.
Basen i musiken känns i hela kroppen. Jag smitter in på toaletten och ser att det ligger ett rött läppstift på handfatet och jag strycker ett lager över mina redan röda läppar och fixar till håret. Jag öppnar dörren och det är människor överallt.

Jag trycker mig igenom folkmassan tills jag kommer fram till en liten bar. Jag skriker ut om dom har någon läsk men killen i baren hör mig inte över musiken. Han pekar förvirrat på några flaskor och efter att jag sett mig omkring bland all sprit ger jag upp. Det finns ingen läsk så jag pekar på en öl och barkillen fyller upp min plast mugg till kanten. Jag häller ner den gula drickan i halsen för att det inte ska vara helt överfullt och sen tränger jag mig fram till soffan i ena hörnet. Det sitter par som hånglar överallt omkring mig och jag känner mig oerhört felplaserad och generad. Jag kan slå vad om att jag rodnar och jag försöker gömma mig bakom min mugg. Issa kommer fram dansandes mot mig och drar med mig upp. Hon hoppar upp och ner med armarna över huvudet och hennes bröst som knappast gömms av hennes mörklila tröja guppar som studsbollar. Jag känner mig lite osäker och hoppar lite tafatt på stället. Jag håller min plast mugg hårt mellan mina fingrar. Jag ser ner på den och klunkar sen i mig innehållet. Ställler ner muggen på ett bord och börjar sen hoppa jag också. Issa tar tag i min hand och vi börjar snurra runt. Folket skingrar sig lite runt oss och Issas gälla skratt ekar i mina öron. Musiken är så hög att jag tror att mitt hjärta ändrat rythm och slår efter basen i musiken och ju mer vi snurrar desto mer ser allt ljus i rummet och alla människor ut som suddiga färger. Skrattandes drar Issa med mig mot barkillen igen. Hon börjar skrika och peka på vad hon vill ha och killen börjar hälla upp någon genom skinlig dricka i små glas. Shots. Issa sträcker ut ett glas till mig och räknar sen till tre med fingrarna sen sveper hon den. Jag gör lika dant och fy vad vidrigt. Issa ger mig ett till glas och jag häver det med. Jag har lust att spotta med håller igen när jag får tredje glaset. När det tredje glasets innehåll rinner ner i min strupe börjar det snurra lite men jag får tillbaka balansen igen och ler mot Issa och skrattar för att dölja hur äcklig jag egentligen tyckte dom där shotsen smakade. Någon knackar mig på axeln och när jag vänder mig mot baren ser jag att det är barkillen som leende sträcker fram ett fint glas med någon röd drink i. Jag tar emot den leende och vänder mig mot Issa igen som ser snett på mig och ler mystiskt. Hon skriker i mitt öra.
- Han gillar dig, men jag skakar bara på huvudet och smuttar på drinken. Det är god faktiskt men man kan känna lite av vodkan smaken så han måste inte vart så noga med hur mycket han hällde i.

Musiken dunkar och folk svettas och hånglar, drinkar hälls ner i halsen på mig och jag känner hur balansen långsamt försvinner och hur jag blir fnittrig och lite snurrig. Issa drar in mig i ett rum där några killar sitter på marken i ett hörn och tjock rök ringlar omkring dom. Jag hostar lite men Issa drar ner mig på marken och jag ser att en av killarna är barkillen. Han sträcker en flaska där det står absolut vodka på och jag tar två stora klunkar och låter vätskan få bränna min hals. Issa sträcker över en cigarett till mig och blåser röken från sin egen i ansiktet på mig så jag blir tvungen att hosta. Jag andas in röken och när jag lutar huvudet bakåt mot vägen ser jag inte hur en av killarna som sitter längs bort häller i nått vitt pulver i min mugg med öl och hur han sen drar in resten av den han inte hällt i genom näsan. Barkillen sätter sig framför mig och ser på mig. Han ler och jag räcker över ciggen till honom. Han tar ett blås och håller kvar röken en stund i munnen tills han långsamt blåser ut röken i ansiktet på mig precis som Issa. Jag snörrar upp håret med en tofs jag haft runt handleden och tar emot ciggen. Barkillen tar av sig sin slips som jag tyckt varit öerhört konstigt att han haft på sig och tar av sig sin skjorta och har bara ett vitt linne under och jag följer hans exempel och tar av mig min spets tröja och har bara på mig mitt svarta linne under. Det är så otroligt varmt här inne i dimman av rök och alkohol. Jag håller kvar röken i munnen precis som han och blåser sen långsamt ut den i hans ansikte. Han skrattar och lyfter sen upp min mugg mot mig.

Jag för muggen mot munnen och min värld vänds upp och ner. Jag ser suddigt, skratt bubblar ur min mun, blötsligt hånglar jag med barkillen och rummet snurrar runt och runt och runt och runt. Barkillen drar upp mig i sitt knä och hans hand greppar om mitt bröst. Han trycker mig mot sig och tar en paus från mina läppar för att hälla i sig lite av en öl som han har bredvid sig. Vi snurrar runt och jag ligger med ryggen tryckt mot golvet. Hans händer är överallt. Hans tunga glider längs med byxkanten och han håller precis på att knäppa upp knapparna på mina jeans när dörren till vårt mörka gömställe öppnas med en smäll. Issa skrattar åt personen som kommer in. Jag ser inte vem det är men då drars barkillen bort från mig och en stark hand tar tag i min underarm och drar upp mig och ut ur rummet. Jag skrattar så jag får ont i magen, jag missar trappsteg i trappan och orkar knappt hålla mitt huvud uppe. När vi är kommer ner för trappan ramlar jag ihop på golvet och skrattar så mycket att jag inte kan andas. Men jag vet inte vad jag skrattar åt. Jag bara skrattar. Jag drars upp från golvet igen och står sen ute i hallen där jag glider ner på marken igen mot en vägg. Personen tar på mig mina skor och jacka och sen står jag ute i kylan. Jag kan inte stå, jag vet inte vad jag är och jag har glömt bort vad jag heter och hur jag kom till huset. Vems hur är det? Heter det ens hus? Hus hus hus hus hus!!! hahahahah ett sånt roligt ord skriker jag och personen slänger upp mig på en cykel, kopplar mina händer runt denns mage och cyklar iväg. Vi lämnar huset bakom oss och iskall vind slår mig i ansiktet. Jag mår så illa och att åka bak på en cykel gör det inte bättre. Allt snurrar och jag kan bara se färger. Jag borrar ner ansiktet i jackan på killen som styr cykeln och somnar. Men jag hinner inte sova så länge förens cykeln stannar och jag ramlar av och rullar runt på det våta gräset.
- Fan vad full du är, kom upp här res dig då, muttrar en mörk röst. Jag känner igen den tror jag eller jag borde det men som sagt så minns jag inte vad jag heter så vad vet jag. Plötsligt står jag inne i en mörk hall och har varken skor eller jacka på mig. Jag styrs mot ett rum och sen ramlar jag ner i en säng. Jag rullar runt och lägger mig på rygg och försöker fokusera på personen som står framför mig men det går knappt.
- hihihihi jag "hick" hihi vet inte vem du är, hahah vem är du?
- Alex? svarar Alex
- Aha, känner jag någon Alex? "hick"
- Aa
- Aha, hihihi men haha det här kommer låta konstigt men jag hihi minns inte vad jag heter? skrattar jag och måste blunda för jag får ont i huvudet av att inte kunna fokusera blicken
- Omg, har du fått i din knark eller nått? Du heter Maya! Äch sak samma du får sova här i natt, har snackat med din bror han sa att du aldrig kom hem och att jag skulle hämta dig och att du skulle sova hos mig och att vi skulle låtsats att du sovit hos en kompis. För jag menar du kan inte gå hem så full som du är, du vet väl inte ens vart du bor?
- hahah nepp!!
- Trodde inte det heller, mummlar Alex, aja jag sover på soffan så kan du sova i sängen
Jag reser mig upp och det blir helt svart för en stund framför ögonen.
- Varför ska du sova där? sov här, hos mig "hick", säger jag och klappar på sängen
- ee det kanske inte är så bra,
- JOO!!! skriker jag
- Nej fan skrik inte du väcker mina föreldrar, okej okej jag kommer, hasplar Alex ur sig och drar av sig sin tröja innan han går fram till mig som sitter i sängen.
- Kan du hjälpa mig av med mina kläder, jag vet inte hur jag hahah gör, hostar jag
- eee okej, säger Alex osäkert och knäpper upp mina jeans och drar av dom.
- Du kanske vill sova i din tröja?
- nej!
- ee aha, säger Alex generat och drar tröjan över mitt huvud och jag vänder ryggen mot honom.
- knäpp upp "hick"
- ee, alex knäpper upp min bh med osäkra fingrar och ser upp i taket för att vara artig.
Jag lägger mig ner på rygg och skrattar men sen drar jag täcket över huvudet och skrattar ännu mer. Alex glider ner under täcket och jag ålar mig långsamt närmre honom. Jag går med fingrarna upp längs med hans nakna bröst och han ser på mig och är alldeles röd i ansiktet. Min hand glider nerför hans mage och ner mellan hans ben. Under mina fingrar känner jag att innaför hans kalsonger får han stånd.
- ee Maya.. han harklar sig... vad gör du?
Min hand rör sig upp mot hans mage igen och jag hör hur han andas ut men sen för jag ner min hand innanför hans kalsonger och jag låter handen långsamt smeka honom.
Alex sväljer och harklar sig innan han får ut orden som är väldigt darriga.
- Maya...
You're my geek
Kommentera