Kapitel 3 - Who is you?

1kommentarer

Jag har helt glömt bort Miranda och vilken tid vi skulle träffas. Plötsligt så står hon framför mig. Hennes läppar rör på sig men jag hör inte ett ord, jag bara skrattar hejdlöst. Hon kollar upp på killen som står bakom mig. Han har begravt sitt ansikte i mitt mörka hår och kysser sensuellt min axel och hals. Miranda kollar sig bekymrat omkring och verkar inte riktigt veta vad hon ska göra. Jag ser på henne men hon är så suddig att jag inte riktigt får grepp om henne. Jag lutar mitt huvud bakåt så det vilar mot killens bröstkorg. Han får mig att vända mig om och jag ser upp mot honom. Han är lång och snygg och har mörkt hår. Han ser väldigt snäll ut. Han ler ner mot mig och böjer sig sen ner. Hans mjuka läppar pressas försiktigt mot mina. Jag särar långsamt på läpparna och låter hans tunga dansa in i min mun. Jag hinner inte avsluta kyssen förens Miranda står framför mig igen. Hon säger nått till killen som ser chockat på henne och börjar sen dra iväg mig ut från dansgolvet.

Miranda hjälper mig med skorna och jackan och sen fortsätter hon ha dra med mig ut ur huset. Kylan smeker mina kinder och jag känner att jag piggnar till lite. Jag tar upp ett paket cigaretter ur min jackficka och en tändare och bjuder Miranda. Hon tar tyst emot en. Vi går tätt ihop och håller armkrok.
-         Hur mycket är klockan? Frågar jag
-         5 över halv 4:a.
-         Aha… sorry.
-         Det är lugnt, hörde om vad som hände med Måns. Förstår att du söp dig redlös, vilket du fortfarande är…redlös alltså, skrattar Miranda och ler varmt mot mig. Jag skrattar med henne och snubblar till lite men Miranda håller hårt i mig och får upp mig på fötterna igen.

 Lite senare ligger vi båda nerbäddade i Mirandas stora dubbelsäng. Hennes föräldrar är inte hemma så vi hade stökat omkring i köket efter nattkäk utan att behöva oroa oss över att väcka någon. Vi hade legat och pratat hur länge som helst i mörkret. Miranda hade glatt pratat om killen hon hånglade med på festen och vi hade pratat om det som hände med Måns och killen jag kysste. Men nu har Miranda somnat, hon somnade mitt i en mening. Klockan börjar närma sig 7. Mina ögonlock är så himla tunga men jag kan inte somna. Det snurrar i mitt huvud. Men det är inte bara det som gör det omöjligt att somna. En bild ploppar hela tiden upp i mitt huvud. Eller egentligen är det flera bilder, minnesbilder från festen. Måns, alla människor, dansen och sen han. Den okända killen som jag kysste. Han kändes så felplacerad. Man såg att han inte hörde hemma bland alla dom där festande människorna. Han såg ut att inte trivas. Men han såg så snäll och blyg ut och att han såg så missplacerad ut var det som gjorde han så attraherande. Vem är den här killen? Jag har aldrig sett honom förut? Aldrig någonsin. Mitt huvud är fyllt till bredden av frågor. Men snart faller även jag ner i djup sömn. 

Mina drömmar är ett ända virrvarr. Resultatet av dom många tankarna jag haft innan jag tillslut slukades av tröttheten. Jag snurrar runt i sängen och gnyr till varje gång Måns ansikte dyker upp i drömmarna. Jag kan inte förstå varför men varje gång han uppenbarar sig i mina drömmar är mina känslor ett ända kaos. Jag hatar honom men jag älskar honom, tror jag. Jag vill slå honom men samtidigt slänga mig i hans armar. Mina känslor i drömmen håller på med samma kamp som när jag är i vaket tillstånd. Hans mörka ögon stirrar mot mig. Jag känner mig så liten och oälskad. Precis som jag gjorde när vi var ihop. Han dominerar mig, styr mig och får mig att glömma bort vem jag är. Jag skriker till och fäktar vilt med armarna när Måns mörka hotfulla ögon närmar sig mig. Hans armar är spända och han går långsamt mot mig. 
"Låt mig va, Låt mig va!"

I drömmen vänder Måns på huvudet och allt snurrar runt. Killen från festen. Han med dom snälla ögonen står nu framför mig. Jag vet inte vad som är in eller ut. Han står bara och ser på mig. Vänligt. Han är lite suddig för mitt minne av honom är inte glasklart. Jag vill att han ska komma närmre.
"Kom" viskar jag. Mina ord flyger iväg med ljudetsvågor. Men när dom kommer närmre honom snurrar allt till igen. Orden blir mörka och och det är inte längre killen som står framför mig. Det är Måns igen. Orden når honom och han fortsätter mot mig. Han ler girigt. Jag ryggar tillbaka. Då förändras hans ansikte och han ler kärleksfullt mot mig. Jag mjuknar. Han kommer mot mig. Han är nästan här nu. Jag är förvirrad och sen är jag fast. Måns sluter mig i sina armar.
"Älskling...Va i helvete! Du är dum i huvudet, du är värdelös, och alla dom tjejerna som jag bedragit dig med är tusen gånger bättre ligg än dig. Du kommer ångra att du gjorde slut med mig din fitta."

Måns ord från när vi gjorde slut ekar i drömmen. Han ler mot mig. Fortfarande kärlekfullt men sen backar han och jag ser hur tusen tjejer sluter upp vid hans sida. Jag bryter ihop men drars sen bakåt av ett par starka armar. Jag är tillbaks på festen. Killen men dom snälla ögonen ler lite osäkert mot mig. Minnet från när jag gick fram till honom spelas upp. Jag börjar dansa med honom och känner att jag blir lite gladare igen. Precis som på festen. Jag snurrar runt och upplever sen hans läppar mot mina. Dom är helt annurlunda än vad Måns är. Varma och mjuka. Sen drars jag ur drömmen. Kommer upp till ytan från drömmarnas hav och vaknar. 

1 kommentarer

Jenny!! :D

23 Sep 2013 11:41

Kan du inte lägga upp nästa kapitel?

Kommentera

Publiceras ej