itsastory

Hela helgen har jag suttit bredvid Jessicas säng och berättat för henne om min helg. Jag har hållit hennes hand och gråtit och pratat med henne, om festen och om att jag inte minns någonting. Hur jag vaknade upp hos Alex och efter den minneslösa natten och slängde mig på honom på morgen och att min hjärna nu är full av minnen. Att jag hade smygit hem till honom varje kväll hela helgen. Hela helgen, sent på kvällen har Alex händer varit på ställen på min kropp som jag aldrig trodde någon skulle ha sina händer. Min hand kramar om Jessicas fingrar och jag skakar i hela kroppen av mitt hysteriska gråt.

- Jessica... snälla vakna, jag behöver dig, jag behöver dig Jessica.

Men jag får ingen respons.

- Jessica... det har gått snart två veckor, Jessica snälla vakna.. om du inte vaknar, om du dör... då dör jag. Snälla vakna.

Plötsligt hör jag ett rosslande ljud och min suddiga blick drars mot Jessicas ansikte. Det är blekt och hennes blonda hår är skitigt. Vart kommer ljudet ifrån. Jag blicknar och ljudet blir högre och rossligare. Jessicas ansikte blir tydligare och, det är Jessica som hostar. Hon kvävs. Jag springer upp ur stolen och rusar ut i korridoren.

Läkare från alla håll kommer springandes mot mig och rusar förbi mig in i rummet. Jag slänger mig mot dörren och glider ner på golvet. Jag krýper ihop i fosterställning och darrar så mycket i gråten att jag precis som Jessica känns som att jag ska kvävas. Vad händer? Nu dör hon. Jessica dör och lämnar mig kvar. Jag blir ensam. Jag är rädd, mitt hjärta är krossat, jag fryser, jag svettas. Jag skipar efter luft och det känns som om jag börjar se tunnelseende. Men sen stannar världen upp. Jag slutar skaka, mina tårar tar slut. Luft strömmar ner i mina lungor och jag kan se.

- Hon andas själv!! HON ANDAS SJÄLV!! skriker en läkare

Mina skakiga armar lyfter mig upp från golvet och jag reser mig upp på mina darriga ben och ställer mig mot Jessicas säng. Hon ligger där precis som förut. Med ett undantag. Hon har ingen slang i halsen som andas åt henne. Hon andas själv. Det är hennes egen kraft som förser hennes lungor med syre och det är hennes bröstkorg som höjs upp och ner av sig själv och inte av en maskin. Hon höll på att kvävas när hennes lungor försökte ta egna andetag av sig själv och en stor slang var ner körd i hennes hals. Hon andas. Jag trycker mig förbi alla läkare i vita kläder. Dom flesta lämnar rummet men Dr. Grey är kvar och fixar med Jessicas dropp och mediciner. Min darriga hand rör försiktigt vid Jessicas ansikte och jag smeker hennes hår försiktigt. Jag lägger min hand över hennes mun och håller en bit ifrån så jag kan känna hennes varma andedräkt mot min hand. Hon andas. Min andra hand lägger jag försiktigt på Jessicas bröst och följer rörelsen av hennes andetag. Dr. Grey lämnar rummet och jag sätter mig långsamt ner på min stol. Min hand vilar fortfarande mot Jessicas bleka ansikte och mot hennes bröstkorg. Mina tårar rinner nerför mina kinder och jag försöker andas men jag är så hänförd över att Jessica andas att jag inte minns hur man gör.

- Jessica....

En rörelse. Ett ljud.

Jessicas huvud vrider plötsligt på sig lite och hennes ögonfransar fladdrar till lite. Min underläpp darrar så mycket att jag inte får fram ett ljud. Hennes fransar fladdrar till igen och hon vrider på sig lite till. Hon harklar sig och dom ögon jag aldrig jag trodde skulle få se igen syns lite under Jessicas ögonlock när hon långsamt och tungt öppnar dom. Mina bästaväns bruna ögon ser trött och groggigt på mig och jag bryter ihop och slänger mig över henne. Hon rosslar till i mitt öra och jag lutar mig bak och ser på henne. Jag kan inte andas och jag vågar inte blicka. Jessica smackar med munnen och öppnar sin torra mun och ser disigt på mig.

- Maya.... hej, kommer tunt och svagt från Jessicas läppar