You´re my geek - kapitel 15

0kommentarer

- Det är fest imon hos Henke, säger hon och pekar på en lång kille med kort brunt hår och skinjacka. Du borde komma, det finns mycket dricka, ler hon mot mig och jag nickar.
- Visst, vilket tid pch vart bor henke?
- Du kan möta mig här vid skolan imon vid 9:o, henke bor inte så långt bort här ifrån så kan vi gå ditt ihop, säger hon och jag blir chokad över hur trevlig hon är.
- Ee visst, säger jag. Fest jag? På en fredag, jag har aldrig varit på fest innan.

Robin låser upp ytter dörren och jag kliver förbi honom in i huset. Jag hade inte sagt ett ord till min tvillingbror på hela vägen från bussen. Jag kliver ur mina skor och hänger upp min jacka på kroken. Jag kan känna Robins blick i ryggen men jag glider upp mot mitt rum och slår igen dörren. Jag höjer upp musiken på högsta volym och mina väggar skakar. Jag sätter mig mitt i rummet på golvet, slår armarna om kroppen och gömmer ner huvudet mellan knäna. Golvet skakar och musiken skallrar i mina öron. Allt börjar snurra runt och min blick blir suddig. Sen slår jag i golvet. Jag har trillat ihop under musikens tryck. Golvet är kallt och dammigt och det gör ont i hela kroppen

Dörren slås upp och mamma springer in i rummet med fingrarna för öronen. Hon slänger sig mot mina högtalare och sänker. Sen glider hon ner bredvid mig på golvet. Hon lägger sig framför mig och ser in i mina blanka ögon.
- Gumman vad har hänt?
Jag svarar inte bara ser på henne utan att kunna se henne.
- Kom vi åker och hälsar på Jessica, säger hon och reser sig upp. Hon drar upp mig på benen och släpar med mig ner. Jag kliver i mina låga boots och sticker in armarna i jackan som mamma håller upp. Vi går ut och sätter oss i bilen och mamma börjar köra in mot stan.
När vi stannar utanför sjukhuset vaknar jag upp ur mitt döda tillstånd. Jag kliver ut och får plötsligt väldigt bråttom att komma in till Jessica. Jag börjar springa och slår upp dörrarna och rusar in. Alla inne på sjukhuset glor på mig men jag rusar mot hissen. Mamma hinner in till mig innan hissdörrarna stängs. Vi står tysta båda två och försöker kontrollera våra andetag. När vi stannar och dörrarna öppnas springer jag ut i korridoren igen och håller på att springa rakt in i en gammal tant på kryckor. Jag störtar in i rum 1144 men stannar upp lite innanför dörren. Jessica ligger i sin säng och Marie står och vattnar npgra blommor som hon fått skickade från olika släktingar och från några enstaka vänner i skolan. När hon hör att jag kommer ser hon upp och ler mot mig.
- Hej Maya, hur mår du?
Jag bara glor på henne och börjar sen gråta. Utan att jag hört att mamma kommit in så känner jag hur hon kramar om mig bakifrån. Marie går fram till oss och tar min hand.
- Der kommer bli bra, säger on men jag hör gråten och tvivlen i hennes röst. Hon ursäktar sig och går ut ur rummet. Jag vänder mig om mot mamma, kramar om henne men ber henne sen att gå efter Marie för jag vill vara själv med Jessica. Hon nickar och går ut. Jag går mot min bästa kompis och sätter mig ner i stolen som står bredvid hennes säng. Jag tar hennes hand i min och kollar ner på den. Hennes naglar har vuxit längre och är fortfarande målade sen jag målade dom. Jag börjar prata om min dag och jag berättar för henne om incidenten på killarnas toa och om mitt blåmärke på ryggen. Jag berättar för henne hur mycket jag saknar henne och hur mycket jag älskar henne. Jag berättar om hur mycket jag vill att hon ska vakna och medans jag pratar rullar tysta tårar ner för mina kinder. Jag pratar och pratar, jag berättar om att jag rökt och att Issa bjöd mig på fest men att jag inte ska gå. Jag blir tyst och smeker bara lätt med tummen över hennes handrygg. Då börjar pipandet från tv-maskinen som vissar Jessicas hjärtslag att pipa snabbare. Även fast jag inte kan något läkar fix så fattar jag att det inte är bra. Jag ser upp på hennes ansikte och jag grips av panik.
- Jessica!! JESSICA!! sluta vad gör du, SLUTA!!!
Det är som om hon vill vissa att hon hört mig när jag pratat med henne men jag önskar att hon kunde vissa det på något annat sätt. En massa läkare springer in i rummet och jag springer undan och ställer mig längs med väggen. Pipande blir högre och högre och snabbare och snabbare. Mitt huvud snurrar och jag kan höra mina hjärtslag och andetag. En sköterska springer in i rummet med en elchock maskin på ett rullbord. Hon ställer sig bredvid sängen och räker en av läkarna två plattor som är kopplade till maskinen. Dom andra läkarna skriker ut olika mediciner och andra konstiga ord. Någon har rivit av Jessica hennes täcke och kläder så hon ligger med brösten blottade inför alla i rummet. Läkaren med el plattor tar på någon kräm på plattorna och skriker sen KLAR!!
Sen trycker hon en av plattorna längs med Jessicas högra sida och den andra rakt över hjärtat. Inget händer pipandet blir högre och läkaren skriker åt sköterskan att höja styrkan. KLAR!! Dom chockar Jessica igen. Ingen skillnad. KLAR!! Pipandet sänks och går ner i det normala som det ska va.
- Hon har en normal hjärtsekvens, säger läkaren med el plattorna och torkar sig i pannan. Men då höjs pipandet igen. Den lilla stund av lungt slutar och allt blir kaos igen. Pipandet blir högre och högre sen går det ut i en enda långt pipande. Ihärdigt och högt och jag ser på skärmen att det annars höjande och sänkande linjen som följer Jessicas hjärtslag blir till ett sträck. Jag kan inget läkar skit men till och med jag vet vad det betyder när linjen bildar ett streck och pipandet blir till ett enda tjut.
Jessicas hjärta har slutat slå.

Kommentera

Publiceras ej