You´re my geek - kapitel 12
0kommentarer
Jag står i mitten av rummet och just när jag hör hur mamma tar ett steg in i rummet kollar jag upp och går fram till Jessica. Jag ser först på hennes ansikte. På hennes blonda hår som ligger utspritt på den vita kudden, ögonlocken som är stängda över hennes mörka ögon och hennes annars så rosa kinder som är alldeles bleka nu. Jag lägger min hand över hennes och snyfter till igen. Jag kramar hennes hand och sen brister allt. Jag böjer mig ner över min bästa vän och kramar om henne. Alla står tysta så dom tysta ljuden som ingen annars tänker på fyller rummet, pipandet från tv maskinen, droppets droppande, mammas och Maries snyftande, Mikaels tysta klago rop, Rolft tysta tårar och mitt hulkande när jag ligger över min bästa kompis näst intill livlösa kropp.
Jag kan inte slitta blicken från Jessicas ansikte och min tidsuppfattning försvinner helt. Hennes slappa hand ligger helt stilla i min och jag kramar hårt om den. Jag har dragit en av stolarna i rummet intill sängen så nära det går och nu var det bara jag som var kvar i rummet. Dom andra hade gått för 40 minuter sen för att gå ner och äta lite nere i kaféterian. Mamma hade tjatat på mig att jag skulle följa med, att jag behövde äta något men jag var inte hungrig. Det hade gått 3 timmar sen jag gått in i Jessicas rum och sett henne för första gången efter hennes operation och hon hade inte vaknat än. Alla hade suttit näst intill tysta hela tiden men några gånger hade det kommit in en sköterska för att se hur Jessica mådde och sånt. Ibland hade några ord yttrats men den största tiden hade allt varit tyst. Jag har slutat gråta och mina ögon känns helt torra. Ljudet av dörren som öppnas och hur några skor kommer in och slår sig ner i stolar och ställer sig inlitt några väggar når mina öron. Men jag reagerar inte. Inte ens när jag ser hur Marie sätter sig i stolen på andra sidan av Jessicas säng rör jag på mig. Jag känner mammas varma hand på min axel men jag rör mig inte ur fläcken. Mamma sätter sig på huk framför mig. Jag har fortfarande ögonen bara på Jessica men hon ger sig inte. Hon tar en utav mina händer som kramar hårt om Jessicas hand och sen lägger hon sig fria hand på min kind och trycker mig mot henne så att jag måste kolla på henne.
- Gumman det är sent och mörkt ute, du har blivit utskriven så vi kan åka hem nu, säger hon med len röst
- jag vill inte åka hem, andas jag ut och ser uttryckslöst på henne
- Gumman vi kan åka hit i morgon igen, du ska inte gå till skolan imon för du har precis operarats och..., hon säger inte mer men fortsätter att se på mig med ögon som är full av medlidande
- Jag vill inte åka hem, upprepar jag och min underläpp börjar darra
- Gumman du måste sova lite,
- snälla, säger jag och kan knappt prata för min underläpp darrar så mycket
- Gumman, det går inte... kom nu, hon drar upp mig ur stolen och jag kämpar emot men hon är starkare en mig och medans jag strettar emot känner jag hur Jessicas hand glider ur min. Jag slutar att kämpa emot och går med mamma ut ur rummet med tårarna rullandes ner för mina kinder. Jag sätter mig i bilen och spänner på mig bältet, lutar huvudet mot fönstret och kollar ut på sen bruna byggnaden. Mamma kör ut från sin p-plats och sen ser jag hur byggnaden börjar komma längre och längre bort.
Jag märker inte enns att vi är framme. Bilen har stannat och jag ser att vi står på våran uppfart, jag kan se vårat hus och jag har sett när vi körde in på vår gata men jag fattar inte att vi är framme förens mamma rör vid min axel och säger med len röst, vi är framme nu. Oj, jag rycker till och vänder mig mot henne med chockad min innan det går upp för mig att att vi är hemma.
- aha, oj okej, säger jag förvirrat och öppnar dörren. Mamma hjälper mig in och jag tar stelt av mig mina skor och min jacka. Utan att säga något till mamma vänder jag mig om och går mot trappan. Mina fötter släppar sig upp för varje trappsteg och när jag är uppe hör jag musiken som strömmar ut ur Robins rum. Jag hade inte pratat så mycket med min bror sen det där hade hänt på skolgården. Jag visste ju att Robin visste att jag blev mobbad, men han hade aldrig varit nära någon gång när Paul och dom gav sig på mig. Men då stod han bara några meter bort och han gjorde ingenting. Jag uppfattar också Robins röst, sjunger han? Nej, han pratar med någon. Hans dörr öppnas och musiken dunkar ut i korridoren. Robin kliver ut skrattandes så han nästan måste vika sig dubbelt och efter honom kommer den personen som jag minst av alla vill träffa. Alex.
Alex kommer skrattandes ut efter Robin och båda två stannar upp när dom ser mig. Alex ser rakt in i mina ögon och han ser väldigt tveksam ut. Jag ser på honom med trött blick, sen vänder jag mig bara om och går på stela ben in i mitt rum och stänger dörren efter mig. Jag går fram till min säng och skjunker ner på den. Stirrar rakt ut i luften. Jag har helt och hållet stängt av min hjärna. Alla mina tankar rinner genom mitt huvud som seg sirap men jag låter det bara få vara så. Allt är så trögt, jag orkar inte. Efter en stund av bara stirrande öppnas min dörr och Alex kommer in. Jag ser inte på honom, men jag ser honom i ögonvrån. Han sätter sig bredvid mig på sängen. Vi sitter där ett tag tills han bryter tystnaden.
- Robin cyklade till Ica för att köpa läsk, jag orkade inte hänga med så jag tänkte kolla hur du mådde, säger han lite halv försikigt och ser på mig. Jag reagerar inte, jag varken ser eller svarar honom och jag rör inte ett enda finger. Han lutar sig fram mot mig och sen känner jag hans läppar mot min hals, dom går uppåt. Han drar in mig i hans famn och hans doft smyger in i mina näsborrar. Hans läppar är fortfarande mot min hals. Han lyfter lite på sitt huvud och glider med sina läppar längs min haklinje. Sen ger han mig en puss på kinden. Under hela denna händelse har min hjärna vaknat och den går nu på hög varv. Minnen rusar om kring i mitt huvud och sen reagerar min hand och SMACK!! Min hand träffar hans kind med sån kraft att han slungas lite åt sidan. Jag reser mig upp och ställer mig mot honom med ilsket stirrande ögon.
- HUR FAN KAN DU KOMMA OCH BÖRJA KYSSA MIG NU?? EFTER ATT JAG GÅTT IGENOM EN OPERATION FÖR ATT RÄDDA MIN BÄSTA VÄN SOM INTE VAKNAR FÖR HON LIGGER I KOMA, skrik gråter jag och min röst spricker lite på ordet koma. Men jag är inte klar, orden forsar ur mig med sån fart och kraft att det sprutar ur mig.
- DU KOMMER HIT EN DAG OCH SÄGER ATT DU GILLAR MIG, VI HÅNGLAR EN HEL DAG!! MEN SEN I SKOLAN KAN DU INTE ENS GE MIG EN BLICK, OCH DU ÄR FÖR JÄVLA YNKLIG FÖR ATT HJÄLPA MIG NÄR PAUL OCH DOM GER SIG PÅ MIG!!! jag kokar och gör en paus för att andas men fortsätter igen innan han hinner svara
- SEN KOMMER DU HÄR NU, OCH TROR ATT DU KAN KYSSA MIG OCH ATT JAG VILL KRAMAS MED DIG?? MEN TÄNK, NEE DET VILL JAG INTE, FÖR JAG VILL INTE HA NÅGON KILLE SOM INTE VÅGAR VISA ATT HAN GILLAR MIG!!
Alex reser sig upp och går fram mot mig som om han ska krama mig men SMACK!!
Min hand lämnar ett ilsket rött märke på hans kind. Jag vänder mig om och rusar ner för trappan. Mamma sticker ut huvudet från köket och kollar konstigt på mig. Jag drar på mig min jacka och hoppar i skorna, sen ropar jag till henne medans jag är halv vägs ut genom dörren att jag går ut och går. Jag slänger mig på min cykel och cyklar iväg utan att veta vart jag ska förens jag stannar utan för Filips hus. Omedveten om att det var ditt jag cyklade förens jag är framme. Jag slänger cykeln på hans gräsmatta och springer fram till dörren och ringer argt på dörrklockan och sen slår jag några hårda slag på dörren. Ingen öppnar.
- FILIP!!! FILIP!! ÖPPNA FÖR I HELVETE!!!
Dörren öppnas och en chockad Filip utan tröja och i bara mjukisbyxor öppnar dörren.
- vad i, säger han men han hinner inte avsluta meningen förens jag hoppar på honom och kysser honom. Vi ramlar in i väggen och hans armar har han chockat utsträckta längs sidorna. Han står så en stund medans jag klänger mig fast på honom och kysser honom med en brinnande iver. Sen sänker han armarna och lägger dom till rätta på min rygg. Jag släpper honom för en minut och ser honom djupt i ögonen. Han är förvirrad och ser på mig med lite lätt rynkad panna.
- Är vi ensama hemma? frågar jag snabbt och min röst är väldigt allvarlig
- mm, nickar han
Jag släper honom och tar bara tag i hans hand och börjar nästan små springa uppför trappan med Filip efter mig.
Jag drar in honom före mig in på hans rum och när jag nästan slänger in han håller han på att ramla när jag släpper hans hand. Han får tillbaka balansen precis i tid innan han slår i skrivbordet. Han vänder sig om mot mig med halv öppen mun. Jag ser på honom och sen drar jag av mig min tröja. Jag knäpper upp jeansen utan att släppa hans uppspärrade ögon med blicken.
När jag står i bara bh och trosor framför honom för andra gången och sen sträcker jag bak händerna och knäpper upp bh:n. Jag släpper den långsamt så den hamnar nedan för mina fötter. Filips ögon blir stora och hans redan lite halv öppna munnen bildar ett perfekt O. Jag tar två steg fram till honom och lägger mina händer på hans vältränade bröst. Ser ner på mina händer och kollar sen upp på honom igen.
- Filip, jag vill att du tar min oskuld... här och nu, säger jag med en bestämd röst som faktsikt inte darrar.
Han är tyst en stund och börjar sen långsamt skaka på huvudet.
- va? utbrister han och ser ner på mig
Jag glider ner med händerna längs med hans bröst och tar sen tag i kanten på mina trosor. Sen ligger även dom på golvet. Jag tar ennu ett steg mot Filip och lägger mina händer omkring hans hals. Jag kysser honom på nyckelbenen och sen börjar jag backa tills vi ramlar ner i hans säng. Jag kysser hans läppar och smeker med mina händer över hans rygg. Jag känner hur han ryser till och söker sen med händerna uppåt tills jag flätar in dom i hans hår. Jag nafsar honom försiktigt i örsnibben och sen kollar jag på honom igen.
- Filip, jag vill ha sex med dig.
Han drar efter andan men sen böjer han ner sitt huvud och kysser mig samtidigt som jag drar av honom hans byxor.
Kommentera