itsastory

HAHAHAhahah, Filip sitter och garvar åt något videoklipp på youtube och jag sitter lite bakom och fnissar jag med när min mobil börjar vibrera. Ett sms från mamma och jag kommer just ihåg att vi skulle åka och hälsa på Jessica idag på sjukhuset vid kl 7. Jag trycket på öppna och läser snabbt igenom smset samtidigt som jag reser mig upp.

Jag skickar i väg ett snabbt svar och när jag släpper mobilen med blicken ser jag att Filip vänt sig bort från dataskärmen och mot mig.

- Aa jag ska åka och hälsa på Jessica på sjukhuset, säger jag och börjar gå mot dörren ut till hallen.

- sjukhuset? vad är hon för sjuk? frågar han med rynkad panna

Jaq känner hur en klump bildas i magen och min hals snurrar ihop sig så jag får svårt att andas. Filip ser hur mitt ansikte skiftar uttryck och han går fram till mig och lägger en av sina händer på min arm.

- det är okej, du behöver inte säga något, säger han, vi går och ser om dina kläder är torra, fortsätter han och går förbi mig nerför trappan och går in i badrummet där tummlaren som tummlat mina kläder har stängts av och ser ut att vara klar. Filip plockar ut mina kläder och slänger dom till mig. Jag drar av min t.shirten jag lånat och tar av min mjukisbyxorna och tar på mig mina egna kläder. Jag går ut i hallen och börjar snörra på mig mina converse och reser mig upp för att sträcka mig efter min väska men framför mig står Filip och håller fram den till mig. Jag ler och tar emot den.

- Tack vi hörs, säger jag

- hejdå, säger han och jag vänder mig om mot dörren coh går ut.

Det är lite kyligt och jag drar min jacka lite hårdare intill mig och börjar gå hem. När jag öppnar dörren som leder in till mitt gula hus kommer mamma mot mig och drar med mig ut igen.

- Vi är jätte sena nu gumman så vi får åka direkt, kvittrar hon och startar bilen och börjar backa ut. Jag knäpper på mig bältet och hummar till svar.

- Vart har du varit hela dagen? frågar mamma och kollar nyfiket på mig

- Jag har bara varit ute och gått i skogen lite gran, säger jag med låg röst och kollar ut igenom bilfönstret. Bilar svichar förbi och landskapet utanför ändras från skog till landsbyggd och sen kommer vi in till stan. Jag sluter ögonen och lutar huvudet mot det kalla fönstret. Jag försöker att andas djupt och regelbundet för att lugna ner mig. Jag är rädd, rädd för att träffa Jessica. Eller det är inte just Jessica jag är rädd för utan det är miljön hon är i. Jag är rädd för att se henne ligga i en sjukhus säng med dropp och en massa andra maskiner och nålar och sladdar överrallt. Jag känner mig lite spyfärdig men tänker på att jag ska få träffa Jessica igen och lite glädje sipprar sig in igenom all rädsla. Mamma stannar bilen och jag öppnar ögonen och ser en stor brun tegelbyggnad. Sjukhuset. Jag öppnar dörren och glider ur sättet och slår igen dörren.

Mina blötta converse mot det kalla gråa sjukhusgolvet bildar en irriterande gnissel som blandas med mammas klickande klackar när hon trippar fram till reseptionen och frågar om vart Jessica Torenson ligger. Vi får ett rumsnummer och en väg beskrivning och styr sen stegen mot hissen. Jag trycker in knappen där det står nr 4:a på och ställer mig sen tryckt mot väggen och ser på när mamma målar på lite mer läppglans på henner redan glansiga läppar och hur hon puffar upp sitt mahogny bruna hår. Hon vänder sig mot mig och ler sitt mjuka varma mamma leende och kramar om mig. Hiss dörrarna öppnas och Vi vänder oss om och går ut i ännu en korridor. Vi börjar kolla oss omkring efter rumm 1144 och vi behöver inte gå så särskillt långt förrens vi står utanför en dörr med en skylt där det står 1144 på. Jag sträcker fram handen och knackar lät på dörren. Ett hest lågt kom in hörs och jag öppnar dörren och kliver in över tröskeln. Jessica ligger i en vit sjukhus säng och jag ser att hon har på sig den rosa pyjamasen som hon fick av mig i julklapp. På tv:n framför henne rullar Gossip Girl, hennes favorit serie som hon alltid tjatar på mig att jag ska börja kolla på. Hon har håret uppsatt och ser rätt risig ut och när hon ser mig spricker hon upp i ett leende. Jag ler mot henne men börjar sen gråta och springer fram till henne och slänger mig nästan på henne men hindrar min i sista stund och saktar farten för att istället bara slå armarna om hennes hals. Jag gråter så att det droppar ner svarta tårar av mascaran ner på hennes vita kudde och jag känner hur min tröja blir blött då Jessicas tårar rinner ner och landar där på min axel. Jag hör Jessicas mamma säga något till mamma om att gå ner till kaféterian och om att lämna oss lite ifred men jag lyssnar inte så noga. När jag hör dörren slås igen lutar jag mig bak och tårkar mig om kinderna och kollar in i Jessicas mörka ögon och en ny omgång tårar börjar rinna ur mina ögon.

- hah det kanske är en dum fråga men hur mår du? snyft-skrattar jag

Jessica skrattar till och hon måste torka sig i ögonen en gång till innan hon svarar

- Så där, jag har canser i min lever... så doktorn försöker hitta en som matchar mig så.

- i levern? frågar jag och jag känner hur min underläpp börjar darra men Jessica lutar sig bara fram och sätter händerna om mina kinder.

- Jag mår bra, skrattar hon och tårarna glittrar i hennes ögon

Då får jag plötsligt en idé, jag fryser till och reser mig sen upp. Jessica kollar på mig och jag förklara för henne att jag bara ska gå och prata med mamma om en sak. Sen innan hon hinner fråga om mer vänder jag mig om och går ut ur rummet och stänger dörren efter mig. Jag springer fram till hissen och trycker på 2:an, dörrarna stängs och den där irriterande hissmusiken snirklar sig in i mina öron och svetsar sig fast på min hjärna så att jag medan jag letar efter bordet där mamma och Jessicas mamma Marie sitter nynnar på någon obetydlig entonig melodi. När jag får syn på dom springer jag fram till dom och drar ut en av stolarna och sätter mig ner vänd mot Marie.

- mm ja? säger och tveksamt och ser frågande på mig

- Hur gör dom när dom hittar en som matchar henne? frågar jag hetsigt

- Ja dom tar bort en liten del av matchens lever och sätter in den i Jessica, säger hon och blir bara mer och mer tveksam

- Jag vill kolla om jag är en match, säger jag och är nu helt stirrig

Jag känner mammas hand på min axel och och vänder mig imot henne och stirrar på mig men jag vänder mig bara tillbaka mot Marie.

- Jag vill kolla om jag är en match, upprepar jag

- Är du säker på det? frågar Marie chockat och ser från mig till mamma och tillbaka till mig

- Ja det är jag, säger jag bestultsamt och vänder mig tillslut emot mamma som sitter och rycker i min axel coh fortsätter.

- Mamma, Jessica är min bästa vän jag vill bara se om jag är en match och om jag är det då kan vi ta det har samtalet, säger jag frustrerat och vänder mig mot Marie igen.

- Jag vill kolla om jag är en match Marie.

En lång läkare med brunt hår och lång vit rock kommer in till mig och Jessica när vi sitter mitt i ett skrattanfall. Han harklar sig och rättar till sina bruna glasögon och frågar med mörk röst vad våra föreldrar är. Mellan hennes fnissattacker får Jessica faktiskt fram att dom åkt hem för att hämta lite nya kläder till henne nu när hon endå har besök. Han kollar en stund bara på oss och säger sen men låg röst att han fått tillbaka provresultaten men att vi ska vänta med att få veta vad resultatet är när våra föreldrar är närvarande. Jessica vänder sig imot mig och frågar med rynkad panna.

- Vadå för provresultat? Jag viker undan med blicken men då skriker hon bara på mig att kolla på henne igen.

- vadå för provresultat Maya, säger hon igen med ljusröst, jag blir tvungen att svara men jag väntar tills doktorn lämnat rummet.

- Jag testade mig om jag är en match, en match för dig och din sjuka lever, ler jag lite svagt. Jessica blir helt mållös och ser chockat på mig. Precis då öppnas dörren och den långe doktorn kommer in i rummet igen med Marie och min mamma i släpp tåg. Dom pratar en massa om att dom har fått provresultaten och Marie går och sätter sig i stolen bredvid Jessicas säng och mamma ställer sig bakom mig och smeker mitt hår.

- Som sagt så har vi fått tillbaka provresulteten för att se ifall Maya Belcido är en match, säger läkaren och rättar till sina glasögon igen. Han harklar sig.

- Hon är en match, fortsätter han och riktar sin blick mot mamma men jag svarar så snabbt så att mamma inte hinner svara och han flyttar sin glasögon pryda blick mot mig.

- Då vill jag göra operationen, säger jag bestämt och det blir alldeles tyst i rummet och det enda som hörs är droppandet från Jessicas dropp.