You´re my geek - kapitel 8

0kommentarer

Hans läppar är mjuka, inte alls torra och dom formar sig perfekt efter mina. Eller så är det mina som formar mig efter hans. Jag vet inte men det är perfekt. Han låter sin tunga dansa in i min mun och masserar mjukt min. Hans händer dom släpper långsamt mina och glider upp längs med mina armar och rör sig emot min rygg. Han trycker mig hårdare emot hans bröst och jag lägger armarna om hans hals. Jag vill att tiden sak stanna och att vi bara ska stå här, tätt ihop slingrande. Hans händer åker neråt och en av dom letar sig in under min tröja och trycker mig hårdare mot honom medan den andra fortsätter ner mot min rumpa. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mina, jag har aldrig haft en pojkvän, jag har aldrig hånglat det här är första gången. Men jag flättar lite tafatt in dom i hans blonda hår. Det pirrar i magen och det känns som om jag flyger på moln. Vilken helg, vilken jävla helg tänker jag lyckligt.


Min hjärna är helt tjock av tankar. Här står jag, hånglandes med skolans snyggaste kille i mitt kök. Jag har hans tunga i min mun och hans händer omkring mig. Hans läppar lämnar mina och börjar krypa ner mot min hals och tillbaka igen. Han lutar sig lite bakåt och ler mot mig med glittrande ögon. Jag är fortfarande i chock och vet inte om jag ska tro på allt det här eller om det är något sorts skämt men mina mungipor glider uppåt och jag ler tillbaks. Han pussar mig på kinden och tar min hand i hans och börjar dra med mig ut ur köket och mot trappan. Vi går upp och han leder in mig in i mitt rum och sen är jag i hans famn igen. Alldeles intill hans bröst och han ser in i mina ögon. Jag ser in i hans och hans hand rättar till en hårslinga så den ligger bakom mitt öra.


- Jag gillar dig, men det är ingen som får veta om det, säger Alex lent. Hans ord är så mjuka att jag först inte reagerar på vad han faktiskt säger förens han kysser mig igen och han börjar backa så att mina ben slår i min säng och vi ramlar ner i den. Han lägger sig på mig och börjar kyssa mig igen men varma läppar. Hans kyssar gör mina tankar dimmiga men hans mjuka mening tränger igenom dimman. Han gillar mig... men han vill hålla det gömt. Han vill hålla mig hemlig. Jag känner ett hugg i magen, han vill inte att någon ska veta att han gillar mig... han vill inte att någon ska få veta att han, Alex Reyson gillar skolans största mobboffer och tönt. Han kysser mig på halsen och börjar sen pussa längs med min tröjas kant på mina bröst. Hans händer glider neråt och in under min tröja, det blir svart och sen ser jag Alex ansikte igen, han kysser mig och på golvet ligger mitt svarta linne. Alex drar av sig sin tröja och han trycker sina läppar mot mina. Mina händer glider ner för hans bröst och hans magmuskler och jag känner hur en av hans händer kupar sig kring mitt vänstra bröst. Då känner jag hur hans andra hand börjar försöka knäppa upp mina byxor och jag får panik. Vad gör han? Vill han ha sex med mig? Nej inte nu, jag känner honom knappt. Jag tar tag i hans hand som fösöker få upp knappen på mina byxor och tar bort den där ifrån. Han kollar på mig och viskar okej, vi behöver inte göra någonting och jag nickar bara som svar sen kysser han mig igen.



MÅNDAG MORGON
Jag öppnar mina ögon och ser mitt bruna tak som vanligt. Min hjärna är full av tankar. Jag kollar till höger och ser att min väckar klocka är halv 7, den har alltså inte ens ringt en för den ska ringa 20 i. Jag stänger av den och fortsätter med att glo upp i taket. Igår hade jag och Alex Reyson tillbringat nästan största delen av dagen i min säng med våra läppar tryckta mot varandra. Bara det att det var Alex som jag hade tillbringat dagen med var helt osannolik. När vi inte hade legat uppe på mitt rum hade vi faktiskt haft roligt, han var snäll och rolig och han hade fått mig att skratta. Innan han hade gått hade han kysst mig hejdå och kanske en halvtimme efter att han cyklat hem hade mamma och Robin kommit hem. Pappa hade kommti senare efter att han åkt om sitt jobb och när han vid maten undrade vad jag gjort idag så visste jag knappt vad jag skulle svara. Så jag ljög och sa att jag kollat på tv:n hela dagen. Jag smyger ut ur mitt rum och startar duschen. Jag klär av mig och ställer mig framför spegeln, sätter händerna för mina bröst och ber en bön till gud om kan kunde fylla ut lite av mina kvinnliga delar. Jag låter det varma vattnet ströma över min nakna kropp och jag blundar och lutar bak huvudet så att vattnet träffar mitt ansikte. Jag försöker få det att skölja bort alla virriga tankar men det funkar inte. När jag kliver ur duchen är min hjärna lika full av tankar som innan. Jag går in på mitt rum och mötter en sömndrucken Robin i hallen.

- Hoppas du inte tagit slut på allt varm vatten, sluddrar han och grimaserar mot mig
- Det hoppas jag för lite kall vatten skulle kanske väckan din sovande hjärna, aa juste ja du har ju ingen så det blir ju svårt att försöka väcka något som inte finns, säger jag och rycker på axlarna
- du har ju ingen blablabla, immiterar han mig och pekar fuck you till mig. Jag nöjer mig med att räcka ut tungan som en femåring och styr stegen in mot mitt rum. Drar på mig mina jeans och ett löst sittande vitt linne och tar sen min nya rosa kavaj som jag fick av mamma förra veckan. Sminkar mig och springer ner till köket där mamma gjort klart gröt till mig och min bror.

- Gumman vad fin du är, ska du inte ha den nya väskan jag köpte till dig igår till det, säger mamma
- Jo visst, svarar jag och börjar kyfla in varm gröt i munnen, jag är klar innan Robin och går snabbt upp till mitt rum.
Startar datorn och klickar in på blogg.se och skriver ett snabbt inlägg innan mamma ropar att vi måste springa till bussen.


När vi kliver på bussen kommer den där känslan tillbaks, känslan av obehag och jag sänker blicken till golvet och snabbar på stegen till mitt sätte. Jag trycker in hörlurararna i öronen och startar musiken. Bussen stannar vid nästa stopp och jag kollar upp. Fjärilarna flyger åt alla håll i magen men dom dör ganska snabbt igen. Det är Alex som kliver på bussen, han ropar bak till hans coola kompisar i bussen, vilken inkluderar min bror. Ger någon en high five på vägen längs bak men han ger inte mig en enda blick och han är snabbt förbi mitt sätte. En sten faller ner i min mage och krossar dom fjärilar som tappert finns kvar och jag står emot lusten att gråta. Han ger mig inte ens en blick efter allt det som hände igår.
När bussen stannar vid skolan är jag den siste som går ut och jag går en bit bakom den stora massan av elever som går mot skolbyggnaden. Jag ser ryggen av Alex men hinner bara sucka av synen när jag drars åt sidan av en stark hand och sen står jag med ryggen pressad mot skolans kalla sten vägg och med Pauls fula tryne framför mig.

- Hej sockertopp, haft en trevlig helg?
Jag nickar bara och han drar åt sin min nya väska och kastar bak den till Rasmus som öppnar den och börjar rota runt. Jag ser bara på och vänder sen blicken till höger när Paul skrattar mig rakt i ansiktet. Där borta på skolgården står Alex och jag ser att han stirrar på mig, stirrar på det som händer bara några hundra meter bort från honom och hans coola gäng men han gör ingenting. Men vad hade jag förväntat mig, att min drömprins skulle rusa bort till mig och slå ner Paul. Knappast. Jag ser att en av killarna i Alex gäng vänder sig om och den killen är Robin. Han tar ett steg mot mig, mot mig hans syster men han står bara kvar och glor osäkert. Jag vänder bort blicken från dom och ser iställer på när Rasmus häller ut allt jag har i väskan på den våta marken och hur han kastar väskan i en vattenpöl.

- Det fanns inget roligt som lilla Maya kunde erbjuda oss förutom lite tuggumi, skrattar Rasmus och håller upp ett paket med Extra tuggumin med jordgubbssmak
- Trist gumman jag som trodde du skulle bjuda oss på massvis med fina presenter, säger Paul och jag hör hur Biffen grymtar till.
- Aja vi hörs sötnos, fortsätter Paul och när han släpper taget om min arm och vänder sig bort slår han till med sitt ben på mitt och jag faller framåt och slår i marken. Gruset borrar sig in i mina handflator och smutsar ner mina knän och när jag kollar upp ser jag hur Paul och dom skrattandes rundar hörnet. Det gör så fruktansvärt ont och jag kan inte hindra tårarna som tränger sig ut ur mina ögon. Jag reser mig upp och ser att Alex och dom fortfarande stirrar på mig och nu har hela gänget vänt sig om mot mitt håll. Jag vänder ryggen till dom och går bort och hämtar min väska som blivit alldeles dyblött nu. Jag sätter mig på huk framför mina saker och börjar plocka ihop allt och häller ner det i min väska. Jag reser mig upp och börjar gå mot skolans dörr. När jag går runt hörnet och är som närmast Alex och Robin vänder jag blicken mot dom. Möter först Robins ledsna ögon och kollar sen rakt in i Alex oroliga och sorgsna och bryter ihop. Jag vänder mig bort från skolan och rusar gråtandes bort, bort där ifrån. Jag känner hur Alex blick bränner i ryggen men jag bara springer och springer.

Kommentera

Publiceras ej