You´re my geek - kapitel 3
0kommentarer
Mitt hjärta dunkade i mina ögon, hans hand låg på min axel, som om han brydde sig om mig. Om jag slagit mig när vi gick in i varandra. Men när hans kompisar ropade på honom och han lämnade mig mig med ännu ett förlåt och sprang där ifrån slog verkligheten i mig hårt. Han brydde sig inte om mig och det var bara en slump att han hållit sin hand på min arm. Jag var lika mycket tönt och no-lifer för honom som för alla andra på den här skolan.
Min blick föll till golvet när alla ljud i korridoren trängde in i mina öron och jag flydde mot klassrummet.
Min hand landar på handtaget och jag låter dörren glida upp med bara en liten knuff. När jag kliver in är hälften av klassen här men vår lärare Mia står och förbereder inför att vi ska börja. Allison och Rebecka, skolans blonda sminkisar som går runt och tror att dom är snyggast och bäst i världen, men hur kul är det att vara populär för att man har stora bröst och plattat platinablont hår, sitter och fnittrat med sitt gäng. När jag kliver in vänder sig den lilla blonda plastgruppen om och skrattade åt mig. Jag kollar ner lite men tittar upp igen och får en stor klump i magen när min blick landar på Paul, biffen och Rasmus som sitter och körde armbrytning. Jag börjar gå in och studerar noggrant golvet medan jag går ner mot min plats längst ner i klassrummet. Jag glor ner i golvet med all min kraft men så plötsligt får jag ett hårt slag mot mitt smallben och golvet jag studerat så noga kommer närmre. Jag fäller ut min armar och slår i hårt, mitt huvud dunkar ner i marken och när min vänstra arm glider slår jag i huvudet igen fast i bänkbenet. Svart.
- Maya!! Maya? Maya?!! ropar en röst i mörkret och jag drars upp ur det och in i mullret av stolar som drars ut för att titta ner på tönten som ligger på golvet.
- Maya?!! här du mig, frågar Mia
- ee mmm, pressar jag fram och försöker resa mig upp på armbågarna men Mia håller ner mig
- Nej sitt inte upp, är det okej? du slog i huvudet rätt rejält, säger hon med mjuk röst och ser vänligt på mig genom sina glasögon.
- ja jag mår bra, stönar jag
- okej men vad hände gumman? undrade hon
Jag kollar henne i ögonen, tittar åt sidan och fångade upp Pauls hotfulla blick men ser snabbt tillbaka till Mias vänliga.
- Jag ramlade, ljög jag. Jag ville säga till henne att det var Paul som hade fält mig men jag ville inte få stryck sen så jag ljög. Precis som jag alltid gjorde när jag sa till mamma att jag sovit gott på morgonen, när jag egentligen alltid drömt en mardröm om skolan och Pauls gäng. Precis som när jag varje dag klistrade på mig ett leende när pappa pussade min panna innan jag gick till skolan. Precis som när Paul och dom hade gjort något taskigt eller slåt mig och jag sa att jag ramlat. Jag ljög om allt, att jag mådde bra, att blåmärkerna på mina armar och ben var min egen klumpighets fel och att jag trivdes i skolan och hade många vänner. Lögner alltihop, bara lögner.
- Får jag resa på mig nu? frågade jag tyst och Mia nickade men kollade lite oroligt på mig. Jag ignorerade smärtan i benet och fortsatte längs bänkraderna till min plats. Mia började prata och jag började klottra på bänken. Efter 60 minuter som gick snabbare än jag hoppats så ringde det ut. Jag suckade och satt kvar tills alla lämnat rummet förutom Mia och då skyndade jag mig för att slippa en massa frågor. Jag gick själv ut på skolgården och satte mig vid det gammla cykelskjulet för att få vara själv och läsa.
*Han lutar sig fram och kollar henne djupt i ögonen och böjer sig långsa...*
Min bok rycks ur mina händer och när jag kollar upp drar jag in luft så ett litet chochat ljud tränger ut genom mina fylliga läppar.
- hahahah kärlekens natt? vilken cool bok du läser sötnos, hahahah, skrattar Paul och skickar bak min bok till Rasmus som skrattar ett högt bullrigt skratt och kastar boken till biffen som fnyser och kastar tillbaka den med samma tröga min som vanligt. Jag sitter tyst och kollar på.
- Men gumman blev du ledsen nu, skrattar Paul och sätter sig bredvid mig och drar mig intill honom i hans jätte armar. Obehaget kryper in under min hud och jag skyggar bort från honom. Han drar mig närmre sig och lyfter upp mitt hår så att jag ser ut som pippi långstrump och rufsar sen till det.
- Förlåt gumman att jag råkade fälla dig där inne i klassrummet, hahahah det var inte meningen... eller? hahah
Jag sitter tyst och låter han göra det för jag vågar inte säga till men plötsligt, så sträcker han sin högra hand och kupar den runt mitt bröst samtidigt som han viskar ej du gumman ska vi inte smyga in i skjulet. Då drar jag mig bort från honom och knuffar han ifrån mig och viskar nej, nej det vill jag inte.
- äää skit i det då din tönt, skrattar han och reser sig upp, tar boken ur Rasmus händer och kastar den hårt i min mage.
- ses stumpan, hahahah
Dagen går segt för mig och jag gömmer mig inne på tjejernas toalett under lunchen och torkar bort ännu lite mascara som hamnat under ögonen. Det är trångt inne i det lilla båset och medans jag äter min lunch rinner tårarna ner för mina kinder.
Kommentera